En berättelse har kommit in om självskadeveteende. Om ni har några fler berättelser så poste gärna en kommentar!
"Självskadebeteende för mig var något oseriöst. Något sjukt sätt att få uppmärksamhet på. Jag var tolv och såg en kompis skära sig. Då jag själv inte mådde bra och fick ångest då och då såg jag det som en utväg. Att skära sig. Efter första gången lovade jag mig själv att jag aldrig skulle göra det igen. Nu fem år senare är jag fortfarande fast. Det är som en drog, ett lugnande medel. Det hjälper mig när inte mina sömntabletter hjälper och det hjälper mig att få bort den tomma känslan inom mig. Men jag skär mig oftast för att känna någonting. Jag använder det som ett sätt att inse att jag fortfarande existerar fast jag inte känner någonting. Mina föräldrar vet om detta och jag vet att dom blir besvikna och ledsna när dom ser att jag har skärt mig. Ibland önskar jag att jag kunde sluta. Men jag är rädd. Rädd för att få reda på vad jag skulle bli utan min drog. Utan mitt självskadebeteende."
/nouchyuwords.blogspot.se
