berättar om sin kontakt med psykiatrin...
Varför blev DU sjuk?
Jag har haft en väldigt trasslig uppväxt med misshandel både psykiskt och
fysiskt. Jag blev mobbad i skolan och fick stryk även där. Det var aldrig någon
som tog min situation på allvar. Socialen var inblandade men dom blunda för vad som hände!
Varför behövde du vård?
Jag hade bränt ut mig och mådde fruktansvärt dåligt. Mitt självskadebeteende hade också
ökat markant.
Vem ansåg att du behövde vård?
Det var min fostermamma som tog tag i saken när jag en dag hade skurit mig och bara ville dö
Vad är Din historia att du hamnade inom psykiatrin?
Jag skar mig och döljde det läänge. Till slut orka jag inte mer och tog emot hjälpen jag erbjöds.
Ville inte fortsätta leva så som jag gjorde då.
Var det något i din barndom som ledde till psykisk sjukdom?
Ja mycket misshandel, övergrepp,mobbning och ingen tog mig på allvar
Har du några eventuella gener till psykisk sjukdom?
Jag har väldigt nära släktingar som led av psykiska problem
Var tror du själv genererat din sjukdom, miljö eller arv, eller både och?
Jag tror det beror på min uppväxt
Och hur har psykiatrin tagit emot dig?
Dom tog emot mig väldigt väl. Fick direkt hjälp med mina problem. Ett och annat misstag har dom
allt gjort. Men dom tog sig tid och lyssnade på mig och vi skapa min medicin lista tillsammans.
Dom hjälpte mig även till att få en plats på ett gruppboende där jag bor nu.
Hur har din tid inom psykiatrin sett ut?
Väldigt rörig. I början när jag var mycket yngre 9-10 år ville jag inte alls ha kontakt med dom.
Jag hatade att leka i deras terapi sandlåda. Avskydde verkligen BUP. Men när jag blev äldre 18 år
såg jag det helt annorlunda. Jag fick verkligen hjälp. Trodde aldrig det var möjligt
Vad har du fått för hjälp och vad har du Inte fått för hjälp?
Jag har fått hjälp med att hantera mitt självskadebeteénde och fått tips på vad man kan göra när ångesten kommer.
Jag har också fått hjälp med mina två "olika" personligheter jag lever. Den elaka behöver inte alltid vinna.
Men vad jag aldrig fått hjälp med är min ätstörning. Jag har väldiga problem med maten. Hetsäter och spyr.
Hamnar allt djupare ner i min ätstörning. Snart är det en fara för mitt liv. Men förhoppningsvis får dom upp ögonen snart.
Hur väl anser du att personal har empati, tid, intresse och utbildning?
På låsta avdelningar (PIVA) så har dom ingen empati överhuvudtaget. Men på öppna avdelningar är dom mycket bättre.
Dom tar sig tid till sina patienter och lyssnar väl. Har aldrig kommit i kontakt med någon som jag inte tycker har utbildning nog.
Vad vill du att psykiatrin ska göra?
Jag vill att dom ska hjälpa mig med min ätstörning som jag inte orkar dölja längre.
Efter två år har jag fått nog.
Vad tror du psykiatrin kommer att göra?
Ingenting