Utvecklingsstörd?

"Jag läste blogginlägget: "En nedstigning i helvetet (åren med Årsta - 
Vantörs psykiatriska mottagning, Hagsätra)"
http://psykiatrin.blogg.se/2010/march/en-nedstigning-i-helvetet.html
 
Samt er fråga: "Har du haft kontakt med Psykiatrin Södra och Enskede 
Årsta Vantör, skriv dina upplevelser:
psykiatrin@hotmail.com".
 
Här kommer mina upplevelser:
 
Kan bara instämma med beskrivningen av Årsta-Vantörs psykiatriska 
mottagning. Har inte haft samma läkare dock.
 
En trevlig läkare, som var så stressad att han knappt hann träffa mig, 
sjukskrev mig för depression och talade om att jag hade typiska symptom 
på "utmattning". Därefter såg jag knappt röken av honom, utan en helt 
knäpp ptp psykolog fick härja fritt med mig (ska inte ptp psykologer ha 
handledning och stå under kontroll?). Jag bad att få byta, men fick 
besked om att det "inte gick". Denna ptp psykolog bröt ner mig totalt 
psykiskt (jag var redan deprimerad, som sagt). Före jag började gå till 
henne hade jag ALDRIG (vid 34 års ålder) lidit av ångest. Men hennes 
"behandling" gav mig svår ångest.
 
Hon suckade, fnös och himlade med ögonen mest hela tiden, om jag sa 
något, och ett av hennes standardsvar på det jag sa var ett irriterat 
"amen ursäkta, meh...(suck och stön)!" Ni vet hur snorkiga tonåringar 
brukar låta - så lät hon, samtidigt som hon himlade med ögonen.
 
Hon talade om för mig att jag inte förtjänade att få någon hjälp för det 
fanns andra patienter som hade blivit utsatta för sexuella övergrepp (så 
dom förtjänade tydligen hjälp, men inte jag, eftersom jag inte blivit 
utsatt för såna övergrepp?)
 
Besöken bestod av att jag sa en mening och därefter höll hon monolog i 
15-20 minuter om något jag inte förstod. Så länge hon fick hålla sin 
monolog var hon nöjd, men när jag försiktigt avbröt för att fråga vad 
det hon pratade om betydde; det var då hon blev irriterad och otrevlig.
 
Hon sa "Du ska respektera mig!" och påstod att jag hade problem med 
bristande respekt för auktoriteter. Jag frågade henne då om jag varit 
oartig mot henne. Hon svarade att det hade jag inte. Då frågade jag om 
jag hade varit otrevlig mot henne. Det hade jag inte heller varit, 
svarade hon. "Vad är det då som är problemet?" frågade jag. Då upprepade 
hon att jag hade problem med att visa respekt för auktoriteter. Hon sa 
att hon hade gått hela psykologutbildningen på X antal år och eftersom 
hon hade gjort det skulle jag visa henne respekt! Mitt problem med 
bristande respekt skulle vi "jobba med" sa hon. Jag försökte då få veta 
på vilket sätt jag hade visat henne denna "bristande respekt", men det 
hade hon inget svar på.
 
Detta var bara ett par exempel på hur hon betedde sig. Skulle jag 
beskriva allt skulle det bli flera A4-sidor. Ptp psykologen slapp jag 
genom att hon blev klar med sin ptp och slutade. Därefter fick jag gå 
till en mentalskötare. Jag trodde då att det skulle bli bättre, för jag 
tänkte att det kan inte finnas fler än ett rötägg. Det enda som blev 
bättre var att jag inte tog åt mig lika mycket.
 
Om mentalskötaren har jag senare fått veta (genom personligt ombud och 
genom två medpatienter som också haft henne) att hon brukar påstå till 
patienter att hon är leg psykolog (vilket är olagligt). Att hon säger 
till patienterna att de går i psykoterapi hos henne (man kan inte gå i 
psykoterapi hos en mentalskötare, utan bara hos en leg psykoterapeut 
eller leg psykolog). Att det är många patienter som klagat på henne, men 
ändå får hon jobba kvar. Jag råkade ut för att: 

1. Hon "hörde inte" vad jag sa, utan svarade "goddag yxskaft". 
Dialogen var obefintlig. 
2. Jag skulle hålla tyst och inte ställa några frågor, fick jag veta 
3. Jag skulle hålla tyst och inte berätta för henne att jag hade ångest 
(hon sa alltså rakt ut: "Tyst!" till mig). 
4. När jag till slut sa ifrån till henne hävdade hon att jag är "utvecklingsstörd" 
(tro mig på mitt ord: jag är normalintelligent och har alltid varit. 
Hade höga betyg i skolan och har gått en högskoleutbildning) 

5. Senare fick jag veta, från min chef, att mentalskötaren vid 
telefonsamtal med henne, även sagt till henne att jag är 
"utvecklingsstörd" (till min chef, alltså). 
Jag hade gett mitt tillstånd till samtalet för att mentalskötaren 
skulle informera chefen om NÅGOT HELT ANNAT. 
Min chef trodde inte (eftersom hon känner mig) på den "diagnosen".
 
I början vände jag mig till jouren för att få hjälp (min första trevliga 
läkare gick inte att få tag på). Där tog dom mig först inte på allvar. 
Sedan tog dom mig på allvar, men det var som att dom inte vågade göra 
nåt. Dom sa till mig "du måste vara försiktig" (???) Som att jag hade 
hamnat i en farlig situation. Efteråt har jag förstått vad dom menade: 
Om man har fått "det onda ögat" från någon behandlare på Årsta-Vantörs 
psykiatriska mottagning är man "körd" som patient. Ingen kommer att 
hjälpa en, för alla problem anses bero på att patienten är "sjuk", 
"störd" och tydligen även "utvecklingsstörd". Att patienten framstår som 
"jätte-jätte-störd-och-helt-omöjlig" ser behandlaren till genom att 
vinkla all information de ger, om patienten, till sina kollegor. Jag har 
läst min journal nu.  Det är inte klokt vad dom har ljugit, vinklat och 
förvridit allt!
 
Senare fick jag en annan läkare, som jag försökte få hjälp från. Den 
läkaren ville hålla sig utanför och inte lägga sig i. Hon förhöll sig 
helt passiv. Hon var inte psykiatriker, utan vanlig läkare som arbetade 
där tillfälligt. Dessutom är den läkaren kompis med en av mina kompisar 
och min kompis har berättat att den läkaren ville inte jobba inom 
psykiatrin efter att ha varit på Årsta-Vantörs psykiatriska mottagning, 
för hon tyckte inte dom var riktigt kloka där.
 
Till slut vände jag mig till mottagningens chef. Chefens bemötande var 
helt förfärligt. Hon sa bl.a. "Om du råkar illa ut hela tiden är det ett 
tecken på att det är nåt fel på dig!" Att råka ut för två knäppa 
personal på Årsta-Vantör är tydligen samma sak som att "råka illa ut 
hela tiden" enligt mottagningschefen... Jag svarade att "Ja, visst är 
det nåt fel på mig. Det är ju därför jag är här!" Märk väl att detta var 
samma chef som mottagit flera klagomål från flera OLIKA patienter 
angående mentalskötaren, och ÄNDÅ, trots det, skyller hon på patienterna!
 
Jag har inte orkat anmäla detta. Dom har förstört flera år av mitt liv. 
Jag fick så svår ångest av "behandlingen" att jag inte klarade av att 
anmäla. Lite har reparerats genom att jag gått till en privat 
psykoterapeut (som jag betalade själv). Hade jag inte kommit till henne 
hade jag inte levat idag. Hon räddade mitt liv. Men tyvärr tog mina 
pengar slut, så jag kunde inte genomgå hela den behandling jag skulle 
behövt för att bli återställd.
 
Med mina erfarenheter tror inte jag på att det finns några vettiga 
människor som jobbar inom psykiatrin. Det finns vettiga psykologer, 
psykoterapeuter, mentalskötare och psykiatriker som jobbar med psykiskt 
sjuka på ANDRA STÄLLEN (privat, eller inom kommunen). Men ingen av de 
vettiga jobbar inom psykiatrin. Om det hade funnits EN ENDA vettig 
människa inom psykiatrin hade den människan sagt ifrån till såna hemska 
personer som dem jag råkade ut för på Årsta-Vantör. Men ingen som jobbar 
inom psykiatrin talar högt om hur vissa av deras kollegor beter sig. 
Ingen av dem larmar om hur det ser ut och vilken psykisk misshandel en 
del patienter (som fått det "onda ögat" på sig) råkar ut för. Alltså 
finns det inga vettiga.
 
Den dagen jag ser någon personal från psykiatrin larma om att patienter 
far illa på grund av olämplig personal, så ska jag tro på att det finns 
EN vettig som jobbar inom psykiatrin. Men jag tvivlar på att den dagen 
kommer."

- Anonym

Obs! Detta är ett gammalt inlägg från 2010. Vissa länkar kanske ej stämmer.

Inlägget går i repris för att det ska vara sökbart på google samt andra inställningar