Fått en liten berättelse av en bloggare:
"Måndagen den 7/2 - 2011
Jag ska träffa en ny läkare på psykiatrin. Jag kommer i fortsättningen att kalla honom L.
Jag har aldrig träffat människan förut, och jag är nervös.
Dessutom ska jag på ett soc-möte direkt efteråt, så jag är uppstressad.
Vi hälsar och jag (samt min psykolog som är med) sätter oss ner.
Han börjar ställa sådana grundläggande frågor som:
- Hur jag mår
- Om jag har psykisk sjukdom i släkten
och så vidare.
Han frågar också, väldigt ytligt om mina hallucinationer.
Han frågade aldrig hur ofta jag upplever dessa dock, vilket är relativt sällan numera.
Jag klargjorde tydligt för L att jag inte ville ha några mediciner insatta,
dels för att jag inte ser hallucinationerna som ett stort problem,
samt att jag tidigare varit gravt medicinerad och blivit avskräckt.
L påstod sig dock veta bättre än mig och satte ändå in Leponex, mot min vilja.
Och jag har inte LPT så detta är inget han får göra. Jag kände mig kränkt och inte lyssnad på.
Som om det inte var nog med detta, efter att ha träffat mig i 20 minuter
sade han att jag "helt enkelt har Schizofreni".
Jag kommer inte att behöva undersöka detta "då det redan är så klart att det är S. jag lider av".
Jag blev fullständigt paff och överrumplad.
Jag bara stirrade på honom och sedan skrek jag: "Jag tror dig inte"
Schizofreni är för mig en allvarlig diagnos som kräver en ordentlig
utredning och inte något man sätter efter 20 minuter.
L har enligt mig begått tjänstefel och jag kräver upprättelse.
-----------------
Jag har skrivit i papperna som ska skickas till Patientnämnden.
Jag är nervös, så jag har inte skickat in papperna än. Jag är rädd för att jag kommer att få skit för detta.
Men jag håller på min sak. Jag tycker att han har gjort fel, oavsett vad han säger.
Mer uppdatering i detta kommer, om det är så att ni vill uppmärksamma detta.
Med vänliga hälsningar
Sanna /
http://insaniac-sanna.blogspot.com/"
"Måndagen den 7/2 - 2011
Jag ska träffa en ny läkare på psykiatrin. Jag kommer i fortsättningen att kalla honom L.
Jag har aldrig träffat människan förut, och jag är nervös.
Dessutom ska jag på ett soc-möte direkt efteråt, så jag är uppstressad.
Vi hälsar och jag (samt min psykolog som är med) sätter oss ner.
Han börjar ställa sådana grundläggande frågor som:
- Hur jag mår
- Om jag har psykisk sjukdom i släkten
och så vidare.
Han frågar också, väldigt ytligt om mina hallucinationer.
Han frågade aldrig hur ofta jag upplever dessa dock, vilket är relativt sällan numera.
Jag klargjorde tydligt för L att jag inte ville ha några mediciner insatta,
dels för att jag inte ser hallucinationerna som ett stort problem,
samt att jag tidigare varit gravt medicinerad och blivit avskräckt.
L påstod sig dock veta bättre än mig och satte ändå in Leponex, mot min vilja.
Och jag har inte LPT så detta är inget han får göra. Jag kände mig kränkt och inte lyssnad på.
Som om det inte var nog med detta, efter att ha träffat mig i 20 minuter
sade han att jag "helt enkelt har Schizofreni".
Jag kommer inte att behöva undersöka detta "då det redan är så klart att det är S. jag lider av".
Jag blev fullständigt paff och överrumplad.
Jag bara stirrade på honom och sedan skrek jag: "Jag tror dig inte"
Schizofreni är för mig en allvarlig diagnos som kräver en ordentlig
utredning och inte något man sätter efter 20 minuter.
L har enligt mig begått tjänstefel och jag kräver upprättelse.
-----------------
Jag har skrivit i papperna som ska skickas till Patientnämnden.
Jag är nervös, så jag har inte skickat in papperna än. Jag är rädd för att jag kommer att få skit för detta.
Men jag håller på min sak. Jag tycker att han har gjort fel, oavsett vad han säger.
Mer uppdatering i detta kommer, om det är så att ni vill uppmärksamma detta.
Med vänliga hälsningar
Sanna /
http://insaniac-sanna.blogspot.com/"
Obs! Detta är ett gammalt inlägg från 2011. Vissa länkar kanske ej stämmer.
Inlägget går i repris för att det ska vara sökbart på google samt andra inställningar