"När min dotter bodde hemma, drack hon i smyg alkohol på sitt rum och skar sig gömmande
under täcket med en nytt rakblad. Jag upptäckte detta i rätt tid, för blodet rann ner på golvet.
Larmade 112, dom kom och hämtade henne kl.02 på natten. Hon hade 3 promille.
Dagen efter vid 11:00 ringer en läkare ifrån psykakuten och säger:
Jag svarade med att säga: "nej, det gör du inte, tror du att jag är ett sjukhus, jag är bara mamma",
"sköt du ditt jobb och ta hand om min dotter".
Han svarade: "Ja men du vet ju att personer med Borderline rispar huden lite för att dämpa sin ångest".
Jag blev ursinnig och svarade: "Rispar, har du sett min dotters kropp överhuvudtaget, detta var ett självmordsförsök och ingenting annat".
Sen sa jag vidare: "Skriver du ut henne är det på DITT ansvar, jag släpper inte in henne i detta hemmet, detta är inget sjukhus och hon kommer inte in för jag tog nycklarna ifrån henne när dom hämtade henne på natten".
Vidare sa jag även: "Visst skriv du ut henne, så kan hon irra runt på gator och torg och händer det henne något, är det som sagt DITT ansvar".
Läkaren blev tyst, sen sa han iskallt: "Vi kommer nog inte mycket längre i detta samtalet".
Min dotter var sedan inlagt ett par veckor...."