Berättlese från en anhörig..
"Natten var inte så lyckad, suttit på akuten och vaktat en kompis med panikångest och svåra hallucinationer. Jag som hade hjälpt han andas och lugnat han hela natten visste inte vad jag skulle göra. Han hade ingen stans att sova och var helt väck.
"Natten var inte så lyckad, suttit på akuten och vaktat en kompis med panikångest och svåra hallucinationer. Jag som hade hjälpt han andas och lugnat han hela natten visste inte vad jag skulle göra. Han hade ingen stans att sova och var helt väck.
Sköterska: Vad heter du, personnummer (...) ?
Vän: ....
Sköterska: Jag kan inte hjälpa dig om du inte svarar mig.
Vän: Du kan ändå inte hjälpa mig.
Sköterska: Jo, jag är ju sjuksyster!
Vän: Ja, men vad kan du göra? Jag vill inte ha medicin och mår sämre av att prata om det!
Sköterskan: Nu tycker jag att du slösar på min, kommunens och sjukhusets tid och pengar!
Min vän som förövrigt är ganska smart babblade massor med sofistikerade läkarord om hur hjärnan fungerar, att alla helt individuella. Han sa vilka mediciner han hade tagit och att halveringseffekten hade gått ut. Han hade bara tagit sina vanliga mediciner och försökte förklara att han inte hade tagit droger utan mådde psykiskt dåligt. Den oförstående sköterskan som såg ut som ett frågetecken, vart upprörd och gick därifrån. Vi fick sitta och hålla kvar han väldigt länge eftersom han var psykotisk och ville springa ut.
Efter ett antal timmar, någon gång vid halv fyra kommer hans totalt oförstående farmor och hämtar honom. Istället för att eventuellt lägga in en människa som mår såpass dåligt valde de istället att kontakta hans förmyndare. Nu har han förmodligen ännu mer ångest och hela kvällen är som ett svart hål."