När jag började blogga var detta bara ett utryck för det som hände MIG i psykiatrin.
Kunde människor som jobbade inom psykiatrin verkligen vara så otroligt dömande, ointelligenta, ständigt omedvetna om vilka grodor de kastade runt om sig och vilket tabu de själv var med att skapa med tunga jävla tegelstenar.
(för vissa evangemang fick denna tröja användas)
Så var det bara jag som reagerade på detta?
Näe. Bloggen började få in fler och fler människor som upplevt och tyckte samma sak. Det blev citat på de som sagt idiotiska saker, men det var från början viktigt att hylla dom som var bra.
Psykiatrin utgår från människorna, inte som sjukvården där man behandlas med teknik, diagnoseras med teknik och blir hjälpt av teknik. Psykiatrin klarar sig inte med teknik (det finns ingen självuppehållande-räddnings-maskin). Ändå anställs idioter ibland till psykiatrin. Det hela är väldigt enkelt. Det är låg lön, låg status, lågt ansvar men hög maktutövning för dom som går igång på det.
Jag började samarbeta med nästan ALLA organisationer som har med psykiatri att göra. Fanns vi så fanns dom. Även om utbytet inte kanske alltid sågs här så fanns det stora diskussioner och heta ämnen.
Jag fick annonsförfrågningar, det var inte kissie-style visningar i antal, men jag vill INTE tjäna pengar på något som en blogg som ska hjälpa människor. Det vore helt.. dumt. Det var ju NI som gjorde bloggen dessutom.
Bakom varje hörn fanns en förrädare. Den här kopierades till en stor FontainHouse Psykiatridag eller nått,
aldrig kom jag över det ;) Gamla gubbar som snodde den rakt av,
Ångestloppet hade en jäkla media pådrag. Vi blev filmade och fotade. Jag hamnade på något sätt med i URs film och fick dra mig ur, Jag hade ett nytt jobb och kunde inte bli kopplad med psykiskt sjuka.
Det kan jag fortfarande inte. Jag skulle åka ut med huvudet före.
Senare gjorde vi 1500 liv.se då vi uppmärksammade att dessa liv släcks per år, 4 per dag, i självmord. Det kan ni läsa mer om
här på sidan.
What does it all leeeeeaaad to?
Hur det slutade för mig vill ni inte veta? Jag har fortfarande inte fått behandling, och kommer aldrig få behandling. Why? Mesta dels pga den här bloggen och de människor och enheter som jag har kritiserat.
För man får ju inte kritisera en döende vård. Annars då? Jo folk som jag har kritiserat har anmält bloggen tusentals med gånger, hackat den och försökt få ner den?
Mina egna anmälningar mot vården har ökat med ca 2 per år haha. Socialstyrelsen får ligga i med att kasta ut varningar till höger och vänster. Polisen har också fullt upp med alla dom anmälningar psykiatrin själv gjort, men dumma som de är går de alltid ut med felaktig information som leder till tillbakaledes anmälningar om förtal och brott mot sekretesslagen.
What doesn't kills you hurts the killer
Så just nu ligger bloggen uppe och har det bra. Mjuknar lite i sin tidigare glans men vad gör det. Den här bloggen är till för de som behöver det. Hittar du vad du behöver then go ahead.
Jag vill tacka min vårdkrets som jag bestämt ut själv.
Med kärlek vill jag hålla er kvar i resten av mitt liv.
Som jag älskar er på riktigt.
En dag ska vi skiljas åt på min begravning.
Jag som expert ;) har tre tips till dig som är i psykiatrin som patient.
1.) HA ALDRIG MED PSYKIATRIN ATT GÖRA
2.) Kunde du inte hindra dig själv från detta. Se till att du har en EGEN vårdkrets som du själv filat ihop.
3.) Skit i om folk hatar dig, anmäl de som beteer sig som skit, ta dina rättigheter på stort allvar,
och ta inte skitet om dina skyldigheter. Du har ingen skyldighet att le och må bra när du inte gör det.
4.) Håll dig borta från berondeframkallande mediciner så långt det går. If that doesn't work, överdosera inte.
Det är precis vad dom vill.
5.) Skriv av dig, eller gör någonting av din ångest så att den får utlopp.
mvh
Psykos
