Här en modig själ som berättar sin histora: 

Varför blev DU sjuk?

Det är ju inte en helt lätt fråga att svara på, varför just jag blev 

sjuk. Det är ju troligen inte en enskild isolerad händelse eftersom 

jag inte varit med om något sådant. Jag tror att den största delen av 

skulden får gå till att jag gick igenom tolv år i skolan med 

odiagnosticerad adhd. Jag har väl en del problem med vad som omnämns 

som duktighetssyndrom, duktigflickasyndromet och vill helt enkelt 

alltid lyckas med allting. Eftersom jag är intelligent och vet om det 

så var ju frustrationen enorm när jag inte riktigt kunde nå dit jag 

tyckte att jag borde fast jag försökte. Jag kunde inte förstå vad som 

var fel, kunde inte förstå varför jag inte bara kunde ta tag i läxorna 

som andra. Varför jag inte kunde sluta prata rätt ut på lektioner och 

störa andra. Så jag har nu många år senare kunnat dra slutsatsen att 

jag brände ut mig totalt för att försöka lyckas och för att klara 

skolan med mina svårigheter, lärarnas totala oförståelse och den 

ökande tröttheten och ångesten som smög sig på under åren.

Varför behövde du vård? Vad är Din historia att du hamnade inom 

psykiatrin?

När jag först sökte vård hade jag gått ut gymnasiet och påbörjat 

högskolestudier som jag helt enkelt inte orkade med. Jag började också 

själv inse att jag hade ångest och helt enkelt inte mådde bra. Det 

blev en mycket kortvarig kontakt med psykologen kopplad till skolan 

som inte tyckte jag hade några stora problem. Jag hoppade av 

studierna, började skada mig för att lindra ångesten och fick ett 

jobb. Efter ett knappt år där min frånvaro ökat allt mer och jag var 

hemma sjuk av ångest minst en gång i veckan hamnade jag efter en hemsk 

kväll slutligen på psykakuten. Jag blev inlagd och blev kvar i två 

månader. Jag behövde vård för att jag inte kunde leva på det viset jag 

levde. Jag kunde inte arbeta, kunde inte sova, kunde inte äta vettigt 

och jag skadade mig själv.

Vem ansåg att du behövde vård?

Jag själv men i akutskedet när jag fick kontakt med vården var det 

faktiskt min chef som kontaktade dom.

Var det någpt i din barndom som ledde till psykisk sjukdom?

Som sagt, ingen händelse eller traumatiskt så men jag hade ju adhd 

redan då som inte var utredd så både ja och nej.

Har du några eventuella gener till psykisk sjukdom?

Inte vad jag vet.

Var tror du själv genererat din sjukdom, miljö eller arv, eller både 

och?

Miljö främst. Men visst, sitt arv kommer man aldrig ifrån och det 

påverkar nog på sätt och vis.

Hur har din tid inom psykiatrin sett ut?

Likartad. Jag vårdades först på avdelning och efter det har jag haft 

samtalskontakt med stödsamtal i sex år. Har lyckats hålla mig utanför 

låsta avelningar med undantag för enstaka nätter och en kort sejour på 

en ätstörningsenhet. Har gjort en neuropsykiatrisk utredning men i 

stort sett inget annat. Jag har desperat försökt få hjälp med 

ätstörningsproblematik och fick det när jag "lyckades" gå ner femton 

kilo, innan dess togs ingen notis om vad jag sa och hur jag mådde. 

Idag har jag gått upp i vikt igen och försöker fortfarande få hjälp 

med problemen (som sitter i huvudet...) utan lycka.

Vad har du fått för hjälp och vad har du Inte fått för hjälp?

Jag har erbjudits medicinering som jag tackat nej till samt har 

stödsamtal. Det har pratats om dbt ett par gånger men aldrig blivit 

något. I övrigt har inget erbjudits eller pratats om. Jag har 

efterfrågat annat, bland annat hjälp att lära mig hantera mina 

svårigheter som hänger ihop med adhd men fått svaret att inget sådant 

finns.

Hur väl anser du att personal har empati, tid, intresse och utbildning?

Det är extremt varierande men bortsett från min nuvarande 

samtalskontakt så upplever jag generellt att empati och intresse är en 

enorm bristvara. Även tiden. Utbildning saknar jag till viss del. 

Ätstörningsenheten hänvisar mig och mitt matproblem till 

öppenpsykiatrin och där är kunskapen om ätstörningar skrämmande låg. 

Det finns ingen på hela min mottagning som anser sig ha kunskap nog 

att bemöta mina problem. Men, rent allmänt så känns det mest som att 

jag inom psykiatrin är mina diagnoser och mina problem snarare än en 

individ, att intresset inte rör sig djupare än att dom tycker det vore 

skönt om jag blev frisk så dom blev av med mig. Typ.

Vad vill du att psykiatrin ska göra?

Jag vill att dom ska sluta fråga mig ad jag vill ha för hjälp för jag 

vet inte. Jag behöver få förslag. Jag vet ju för sjutton inte ens vad 

som är möjligt att få. Jag har ju inte heller en aning om vad som 

fungerar för mig och kan inte svara när dom frågar vad jag tror skulle 

hjälpa. Jag vill helt enkelt ha en bättre handledning och mer 

initiativ från vårdens sida och att dom slutar dumpa över allt på mig. 

Eftersom jag inte har kunnat ge femton förslag på behandling jag vill 

ha har det inte heller blivit något. Det enda jag kommit på är ju 

hjälp att hantera mina adhdproblem och det säger dom inte finns. Jag 

har också sagt att jag inte vill ha en gruppbehandling och då finns 

det tydligen nästan ingenting. Jag skulle vilja kunna säga att jag är 

intresserad av det här eller det här men jag kan inte och önskar 

därför mer hjälp i den frågan.

Vad tror du psykiatrin kommer att göra?

Fortsätta fråga vad jag vill ha för behandling. Fortsätta tjata om 

medicinering. Förr eller senare kasta ut mig trots att jag inte mår 

ett dugg bättre.

Nicole berättar:

"Varför blev DU sjuk?

Åh det är så många faktorer som spelar roll där. allt från mobbning i skolan till brutala våldtäkter till missbruk. Ända sedan barnsben har jag varit en grubblare och hållit mig mycket för mig själv, vilket gör att man analyserar allt, på gott och ont.

Varför behövde du vård?

Jag dolde min sjukdom så länge men då jag verkligen sökte vård så var det för att jag hörde röster som sa till mig att ta livet av mig. och jag kunde inte motstå dessa röster. då fick jag söka hjälp.

Vem ansåg att du behövde vård?

Eftersom ingen riktigt visste vad jag gick igenom så var det ingen som tog mig på större allvar när jag sa att jag mådde dåligt. allt jag hade behövt göra var att visa mina armar så hade de nog tagit mig på allvar.

jag tror det var jag som tog beslutet att söka hjälp och den första läkaren jag träffade, la in min på psykakuten direkt för att kunna göra flertalet undersökningar ang mina röster, för att utesluta tumörer och liknande.

Vad är Din historia att du hamnade inom psykiatrin?

hela mitt liv typ. det började smått redan på dagis. men det var väl framför allt denna läkaren som la in mig direkt för att utreda mig

Var det någpt i din barndom som ledde till psykisk sjukdom?

det beror väl lite på när man anser att barndomen tar slut. mobbningen och den ständiga utfrysningen hjälpte ju inte till, men det var framför allt när jag var 14 och blev våldtagen första gången som jag insjuknade på riktigt

Har du några eventuella gener till psykisk sjukdom?

jag tror inte det. när läkarna alltid frågat det så har jag hört med familjen och de sagt nej, men sen har jag oxå hört att bland annat min moster mått riktigt dåligt så jag vet inte riktigt.

Var tror du själv genererat din sjukdom, miljö eller arv, eller både och?

helt klart båda. jag är ju den jag är, alltså analyserar sönder allt och grubblar osv, vilket aldrig är bra när man mår dåligt. samtidigt har jag  varit med om riktigt hemska trauman.

Och hur har psykiatrin tagit emot dig?

första läkaren jag träffade var bra. han brydde sig men sen gick det bara neråt. jag tror det var andra gången jag var inlagt på psykakuten, då blev man kallad dum i huvudet för att man visade tecken på psykiskt ohälsa. den mannen tryckte ner mig något fruktansvärt. han har varit den värsta som jag upplevt men egentligen har det bara funnits två personer av alla som jag verkligen gillat. och det var den första och den sista av alla jag träffat.

det värsta tror jag med psykiatrin är att de bara vill mata en med piller så man blir bort domnad. man kan behöva lite för att ta bort udden så man iaf kan prata. men då mycket som de stoppar i oss är fruktansvärt. de vill bara fixa til symptomen men näst intill skiter i orsaken

Hur har din tid inom psykiatrin sett ut?

det växlar ju från gott till ont. men ärligt så minns jag inte mycket eftersom jag var så bedövad av alla piller

Vad har du fått för hjälp och vad har du Inte fått för hjälp?

det som har hjälpt mig mest var DBT, det tog ett tag men när jag väl kunde se minsta skillnad så började jag tro på det och då blev jag bättre snabbt. sen var det upp till mig.

Hur väl anser du att personal har empati, tid, intresse och utbildning?

det är inte många som har empati. man får en tablett så de kan få lite lugn och ro, och sen är det vårat fel att man blev beroende och missbrukare. då är man bara till ännu mer besvär. men när man hittar någon som bryr sig och som man känner sig trygg med, det är då man kan börja jobba mot förändring. de finns, men de är inte många

Vad vill du att psykiatrin ska göra?

lyssna till orsaken istället för symptomen.

Vad tror du psykiatrin kommer att göra?

fortsätta mata oss med piller"

http://bokstavsbarn.myshowroom.se/ berättar:

"Varför blev DU sjuk?

Varför jag blev sjuk finns det nog inget enkelt svar på. Tror inte att det är en speciell händelse i mitt liv som skapat de problem som jag idag har. Jag tror att många av de problemen jag har är ärvda. Sedan har händelser i mitt liv påverkat mig och gjort mig "sjuk".

Varför behövde du vård?

Jag behövde vård eftersom jag inte klarade av att gå till skolan. Jag hade ångest varje kväll och låg vaken om nätterna och oroade mig för skolan. Jag blev djupt deprimerad och klarade inte av någonting i vissa perioder.

Vem ansåg att du behövde vård?

Det var min mamma som första gången kontaktade BUP när jag var kring 8 år gammal. Förstod inte konceptet med bup och gjorde som jag alltid gjort. Ljög och sa att allt var bra. Rätt snabbt blev jag förklarad som skoltrött och det blev inga mer besök hos bup förens ett par år senare.

Vad är Din historia att du hamnade inom psykiatrin?

Min "skoltrötthet" som dem kallade det på bup första omgången jag var där blev bara värre och värre. Min mamma kände sig väldigt maktlös när det gällde att försöka få mig till skolan. Jag verkligen fruktade skolan. Jag avskydde miljön. Att sitta instängd i ett rum fullt av människor är en mardröm för mig. Så när jag var 11år kontaktade mamma BUP igen. Men ingen tog mina problem på riktigt allvar. Det skrevs ut massa mediciner och jag fick komma till en psykolog och prata. Men man gjorde aldrig några riktiga försök med att diagnostisera mina problem. För läkaren sa att det var fel att ge diagnoser till barn.

Jag mådde sämre och sämre och började självskada mig riktigt ordentlig när jag var runt 13 år. Hade länge vart rätt destruktiv innan. Började med flit att riva och nypa mig själv redan när jag gick på lekis för att jag upptäckte att smärtan gav mig lindring. (Det var ju också en smärta jag kunde förstå och ta hand om).

Vid 15 års ålder skar jag mig dagligen och gick aldrig till skolan. Jag skaffade pojkvän för första gången. En kille som , Vill egentligen inte säga våldtog. Men i alla fall tvingade mig till sex som jag inte ville ha. Mitt självdestruktiva beteende blev värre och jag började låta mig utnyttjas sexuellt för att jag tycket inte att jag förtjänade annat.

När jag var runt 17-18 började jag förstå vad psykisk ohälsa var och jag fick mer förståelse för mig själv. Jag sökte information på internet och försökte sluta självskada. Det tog mig flera år att bli helt självskadefri.

Strax innan jag skulle fylla 18 flyttades jag över till vuxenpsyk. Där har allting gått extremt långsamt. flyttade till en annan stad och det gick sex månader och ingen remis hade skickats till den nya psykiatrin, så fick gå till akutpsyk och dem skickade en remis på 5 minuter. (skrev den medans jag satt i rummet) .

Var det något i din barndom som ledde till psykisk sjukdom?

Jag har egentligen haft en bra barndom.Har inte vart med om några hemska upplevelser när jag var liten,Men jag har haft ångest så länge jag kan minnas. Vilket gjorde att jag var en konstig unge och det ledde till att jag blev mobbad. Vilket i sin tur ledde till mer psykisk ohälsa.

Har du några eventuella gener till psykisk sjukdom?

Ja, vi har depressioner på mammas sida och neuropsykiatriska funktionsnedsättningar på pappas sida.

Var tror du själv genererat din sjukdom, miljö eller arv, eller både och? 

Jag tror absolut att det är en blandning.

Och hur har psykiatrin tagit emot dig? 

Jag har ofta känt att jag inte blivit tagen på allvar under tiden jag gick på BUP. Jag sågs som lat och skoltrött. Mina självskador sket dem i. Har i efterhand läst min journal där dem beskrivit mig som en tjej mer "rispärr" på armarna. (kan ju tilläggas att det gått åt många stygn i de "risporna")

Jag känner att det är brist på personal. Det är nästan omöjligt att få en tid med min läkare. En gång fick jag vänta 6 månader på att få träffa honom för att diskutera medicin byte.

Hur har din tid inom psykiatrin sett ut?

Jag har haft nästan konstant kontakt med psykiatrin sedan 11 års ålder, är i dag 22 år. Så halva mitt liv har jag haft kontakt med psykiatrin. Jag har vart inlagd på BUP flertalet gånger och på vuxenpsyk nån gång, jag har fått mediciner och jag har haft ett par psykologer att prata med. Vid 20 års ålder gjordes äntligen min utredning. Jag diagnostiserades då med Asperger, ADD, GAD med panikångest och atypisk depression.

Vad har du fått för hjälp och vad har du Inte fått för hjälp?

Jag har fått mediciner utskrivna och jag har vart inlagd ett par gånger. Har haft psykologer att prata med och efter 10 år inom psykiatrin fick jag diagnos. Vet inte vad för hjälp man kan vänta sig i min situation, Men att hjälpen inte har vart tillräcklig är ju rätt klart. Har fortfarande ingen fungerande medicinering, har ingen fungerande psykologkontakt och läkaren har tid att träffas MAX 2 gånger om året.

Hur väl anser du att personal har empati, tid, intresse och utbildning?

Jag har tyvärr aldrig träffat någon som jag tycker visar empati. Jag tycker att allt har vart väldigt hårt och kantigt inom psykiatrin. På barn psyk tex, var jag livrädd för personalen efter som dem var så otrevliga. Enda gången någon valt att sitta och hålla mig i handen genom en ångest attack är när jag låg på en somatisk avdelning. Det var alltså en "vanlig" sjuksköterska som brydde sig.

Vad vill du att psykiatrin ska göra?

Jag vill att psykiatrin ska vakna upp och inse att det behövs mer personal och förnyade tankebanor. Psykiatrin är fast i gamla hjulspår kanske till och med hjulspår från 60-talet. Jag vill också att det ska vara lättare att få hjälp. Jag upplever ofta att det bara är dem som orkar kämpa mot psykiatrin som får vård. Dem som inte orkar skrika och bråka glöms bort. Lika så dem som är för sjuka för att kunna ta sig till en psykiatrisk enhet. De får inte heller någon hjälp i många fall.

Vad tror du psykiatrin kommer att göra?

Just nu har jag inga större hopp om att psykiatrin kommer göra något alls."

Erica-Natalie

http://ekblaad.blogg.se

berättar om sin kontakt med psykiatrin...

Varför blev DU sjuk?

Jag har haft en väldigt trasslig uppväxt med misshandel både psykiskt och 

fysiskt. Jag blev mobbad i skolan och fick stryk även där. Det var aldrig någon

som tog min situation på allvar. Socialen var inblandade men dom blunda för vad som hände!

Varför behövde du vård?

Jag hade bränt ut mig och mådde fruktansvärt dåligt. Mitt självskadebeteende hade också

ökat markant.

Vem ansåg att du behövde vård?

Det var min fostermamma som tog tag i saken när jag en dag hade skurit mig och bara ville dö

Vad är Din historia att du hamnade inom psykiatrin?

Jag skar mig och döljde det läänge. Till slut orka jag inte mer och tog emot hjälpen jag erbjöds.

Ville inte fortsätta leva så som jag gjorde då.

Var det något i din barndom som ledde till psykisk sjukdom?

Ja mycket misshandel, övergrepp,mobbning och ingen tog mig på allvar

Har du några eventuella gener till psykisk sjukdom?

Jag har väldigt nära släktingar som led av psykiska problem

Var tror du själv genererat din sjukdom, miljö eller arv, eller både och?

Jag tror det beror på min uppväxt

Och hur har psykiatrin tagit emot dig?

Dom tog emot mig väldigt väl. Fick direkt hjälp med mina problem. Ett och annat misstag har dom

allt gjort. Men dom tog sig tid och lyssnade på mig och vi skapa min medicin lista tillsammans.

Dom hjälpte mig även till att få en plats på ett gruppboende där jag bor nu.

Hur har din tid inom psykiatrin sett ut?

Väldigt rörig. I början när jag var mycket yngre 9-10 år ville jag inte alls ha kontakt med dom.

Jag hatade att leka i deras terapi sandlåda. Avskydde verkligen BUP. Men när jag blev äldre 18 år

såg jag det helt annorlunda. Jag fick verkligen hjälp. Trodde aldrig det var möjligt

Vad har du fått för hjälp och vad har du Inte fått för hjälp?

Jag har fått hjälp med att hantera mitt självskadebeteénde och fått tips på vad man kan göra när ångesten kommer.

Jag har också fått hjälp med mina två "olika" personligheter jag lever. Den elaka behöver inte alltid vinna.

Men vad jag aldrig fått hjälp med är min ätstörning. Jag har väldiga problem med maten. Hetsäter och spyr.

Hamnar allt djupare ner i min ätstörning. Snart är det en fara för mitt liv. Men förhoppningsvis får dom upp ögonen snart.

Hur väl anser du att personal har empati, tid, intresse och utbildning?

På låsta avdelningar (PIVA) så har dom ingen empati överhuvudtaget. Men på öppna avdelningar är dom mycket bättre.

Dom tar sig tid till sina patienter och lyssnar väl. Har aldrig kommit i kontakt med någon som jag inte tycker har utbildning nog.

Vad vill du att psykiatrin ska göra?

Jag vill att dom ska hjälpa mig med min ätstörning som jag inte orkar dölja längre.

Efter två år har jag fått nog.

Vad tror du psykiatrin kommer att göra?

Ingenting

Nina Hemmingsson

Psyk - Du ska ta vara på de kontaktpersoner du har här, annars kan du lika gärna åka hem
 för du har både säng och medicin hemma
Västerviks psyk

Kontaktperson kommer in efter 3 dagar:
-Förlåt om jag inte har haft tid med dig men det är så mycket med Lisa och såna som inte får gå ut själva
Västerviks psyk

X - Jag orkar inte mer!
Psyk - inte jag heller haha
X - va?
Psyk - jag orkar inte heller, jag orkar inte prata med dig
X - varför det?
Psyk -  för du bara ringer och gnäller
Årsta-Vantörs Socialpsykiatriska enhet

"X *ligger i bälte och gråter*
Psyk - Bete dig inte som en treåring!"
St Görans psykakut

"Men usch vad du har skurit dig! Vi kan inte ha patienter som beter sig såhär."
Uppsalas psykakut  POA

"Du kan ta dina saker och gå! Skära dig kan du göra hemma. Vi kan inte ha patienter som skär sig på avdelningen. Du kan åka hem. För dig spelar det ingen roll om du är på avdelning eller hemma, du skär dig ändå!"
Avd 123 Uppsala

"Du kan väl åtminstone torka upp blodet."
Uppsalas psykakut  POA

Psyk - Du ska väl ta tunnelbanan nu?
X - Eh.. nej.. jag har inte SL kort på mig? *står i pyjamasbyxorna*
Psyk - Okej då får du väl gå, det är fint väder!
X - Ska jag gå (från Hagsätra) till Årsta???
Psyk - Jaaa det blir väl en långpromenad! HEJDÅÅÅÅ.
Årsta-Vantörs Socialpsykiatriska enhet



Svar på inlägget Levande charader:
Nr 1 är Filipe Costa - verksamhetschef för Psykiatri Södra Stockholm och är därmed högste ansvarig för de medicinska och administrativa funktionerna.  De andra är patienter.

Hej! Det här inlägget är en repris på ett gammalt inlägg.

Dels för att blogg.se har fuckat upp det och för att det ska vara sökbart på google igen :)

Det kommer fler som dessa kontenuerligt.

Den 1 januari 2011 införs en ny patientsäkerhetslag. Syftet är att göra vården säkrare och att det ska bli enklare för patienter att anmäla felbehandling.

 Detta innebär bland annat att Socialstyrelsen tar överHälso- och sjukvårdens ansvarsnämnds (HSAN) nuvarande hantering av patienters klagomål.

 

Psykiatrin.blogg.se uppmanar ALLA som känner sig kränkta och illa behandlade
 av den oprofessionella psykiatrin att säga ifrån!

Att ge kritik och vägra ta skit är mer ångestdämpande och tillfredställande än att vara tyst
 och tro att man är värd skiten och skammen att vara hjälpsökande.
Det hjälper andra människor som också har anmält personerna/psykiatrin!

Du som är patient inom psykiatirn är i en sårbar situation.
Som hjälpsökande står man under psykiatrins personal som har en maktposition. 
Som patient vänder man ut och in på sig själv och blottar sitt inre för en ofta helt okänd person.

Att ha en psykisk sjukdom, att vara psykiskt instabil - kort sagt att behöva psykiatrisk vård =
ÄR INTE SKAMLIGT, FEL eller SVAGT.
Detta gäller Alla diagnoser.

DU ÄR VÄRD
* Ett gott bemötande
* En grund av respekt och hänsyn
* Sanningen
* Professionell personal
* Sekretess
* Integritet
* Delaktighet
* En psykiatrisk behandling

Se Psykiatrins Oprofessionallitetsligans medaljer HÄR under citaten.

---

Lag (1998:531) om yrkesverksamhet på hälso- och sjukvårdens område

"Disciplinpåföljd

3 § Om den som tillhör hälso- och sjukvårdspersonalen
uppsåtligen eller av oaktsamhet inte fullgör en sådan
skyldighet enligt 2 kap. 1, 2, 2 a, 4, 6, 8 eller 9 § eller
någon annan föreskrift som är av direkt betydelse för
säkerheten i vården, får disciplinpåföljd åläggas. Om felet är
ringa eller om det framstår som ursäktligt får disciplinpåföljd
underlåtas.

Disciplinpåföljd är erinran eller varning.

Anmälan av verksamhet m.m
4. vem som svarar för anmälningsskyldighet enligt 4 och 4 a §§,"

7 Kapitlet

"Handläggning i ansvarsnämnden

7 § Frågor om disciplinpåföljd skall tas upp på anmälan av
Socialstyrelsen eller av den patient som saken gäller eller, om
patienten inte själv kan anmäla saken, en närstående till
patienten.

Frågor som avses i 5 kap. 6-13 §§ tas upp på anmälan av
Socialstyrelsen eller på ansökan av den som saken gäller.

Bestämmelser om rätt för Riksdagens ombudsmän och för
Justitiekanslern att göra anmälan i sådana ärenden som avses i
första eller andra stycket finns i 6 § tredje stycket lagen
(1986:765) med instruktion för Riksdagens ombudsmän och i 6 §
första stycket lagen (1975:1339) om Justitiekanslerns tillsyn.

8 § Anmälan eller ansökan till ansvarsnämnden skall göras
skriftligen och vara egenhändigt undertecknad samt innehålla
uppgifter om

1. den enskilde anmälarens eller sökandens namn, födelsetid och
postadress,

2. namn och adress för ställföreträdare eller ombud om talan
förs av sådan,

3. vem anmälan eller ansökan avser och, om de kan lämnas utan
särskild utredning, uppgifter om dennes yrke, adress och
arbetsplats,

4. vilken anmärkning som riktas mot en anmäld, och

5. de omständigheter som åberopas till stöd för anmälan eller
ansökan.

18 § En anmälan som gäller arbetstagare får helt eller delvis
överlämnas av ansvarsnämnden till arbetsgivaren för den åtgärd
som kan ankomma på arbetsgivaren, om det är uppenbart att
ärendets behandling i nämnden inte är påkallad från allmän
synpunkt eller för att tillvarata patientens rätt.

19 § Om en anmälan till ansvarsnämnden innehåller klagomål över
brister i kontakten mellan en patient och hälso- och
sjukvårdspersonalen hos ett landsting eller en kommun eller
över något annat liknande förhållande och om det finns grundad
anledning att anta att anmälan inte kan föranleda
disciplinpåföljd enligt denna lag, får nämnden överlämna
anmälan i den delen till landstinget eller kommunen för åtgärd."

ANMÄL VAR?

Du kan anmäla hos chefen eller personalansvarig på den mottagningen/slutenvård du besöker.
 Men också driva det vidare genom:

Hälso- och sjukvårdens ansvarsnämnd!

http://www.hsan.se/

Anmälningsblankett

Hälso- och sjukvården skall bedrivas så att den uppfyller kraven på en god vård.
Kraven har kommit till uttryck i olika lagbestämmelser och innebär främst att patienten

Om du anser att du blivit felbehandlad eller att hälso- och sjukvården inte levt upp till dessa krav,
finns det olika möjligheter att få dina klagomål prövade".

Den 1 januari 2011 införs en ny patientsäkerhetslag. Syftet är att göra vården säkrare och att det ska bli enklare för patienter att anmäla felbehandling.

 Detta innebär bland annat att Socialstyrelsen tar överHälso- och sjukvårdens ansvarsnämnds (HSAN) nuvarande hantering av patienters klagomål.

• hjälpa patienter och anhöriga när de inte lyckas lösa problem som uppstått i kontakten med hälso- och sjukvården.
• förmedla kontakt med rätt myndighet eller instans.
• genom redovisning av inkomna klagomål, framförda idéer och förslag påverka vården att bli bättre för alla.
• erbjuda och utse stödpersoner till patienter som tvångsvårdas inom psykiatrin.

Personligt ombud är en stödinsats för psykiskt funktionshindrade som syftar till att den psykiskt funktionshindrade ska få möjlighet att leva ett mer självständigt liv, med möjlighet att ta del av samhällets utbud av vård, stöd och  service på jämlika villkor.

Personligt ombud är en frivillig och kostnadsfri verksamhet

SOCIALSTYRELSEN

Socialstyrelsen har tillsynsansvaret både för socialtjänst och hälso- och sjukvård.
Tillsynen över hälso- och sjukvården och dess personal syftar främst till att förebygga skador och eliminera risker. Vill man anmäla brister i vården går det bra att skriva ett vanligt brev.

Den 1 januari 2011 införs en ny patientsäkerhetslag. Syftet är att göra vården säkrare och att det ska bli enklare för patienter att anmäla felbehandling.

KILEN

Konsumentinstitutet Läkemedel och Hälsa är ett kompetenscenter som utvecklar konsumentkunskap i läkemedels- och hälsofrågor. Man arbetar bland annat för att de som råkat illa ut och drabbats av biverkningar och behandlingsskador ska hållas skadeslösa. På Kilens hemsida kan man läsa om erfarenheter och kunskaper om läkemedelsberoende och problemläkemedel. Man kan också läsa om konsumentdatabasen ELIN och själv rapportera om biverkningar och effekter av läkemedel.

ALTERNATIVFÖRMEDLING

Gratis telefonförmedling och rådgivning över hela landet. Här kan man få hjälp med att hitta alternativläkare som hjälper till med nedtrappning av psykofarmaka.

RSMH

Riksförbundet för Social och Mental Hälsa. RSMH arbetar för att människor med psykisk ohälsa ska ges goda förutsättningar att komma tillbaka till ett gott liv.

RFHL

Riksförbundet för hjälp åt Narkotika- och Läkemedelsberoende. RFHL är en solidaritetsrörelse för och med människor som har problem med droger och läkemedel. Medlemmar består till stor del av före detta narkomaner och av människor som har eller haft ett läkemedelsberoende.

Artiklar
Allt fler självmord inom psykvården

Få anmälningar om övervåld i psykiatrin

Husläkare i Uppsala anmäler kommunen och psykiatrin till Socialstyrelsen

Landstinget anmäler 60-årings självmord - vf.se

Dagens Medicin: Polisen anmäler sjukhus

Those who are dead, are not dead, they're just living in my head
And since I fell for that spell, I am living there as well.
/"42" - Coldplay

Nämn personer som fallit offer för psykiatrins icke existerande vård.
Känner du någon / vet någon som begått självmord som
du vill uppmärksamma och hedra?
psykiatrin@hotmail.com

Om självmord och för efterlevande

Vila i frid
Vi kommer ta den strid
för er och vår egen skull
som psykiatrin ger.
Vi hoppas vi kan få den,
att bli lite mer.

*

Ida & Kim
Ida växte upp med sin mamma som var heroinist. Hennes pappa var alkoholist och våldtog
henne från tidig ålder. Ida mådde dåligt pga detta och allt runt omkring och berättade för sin
mamma om Pappan och att hon mådde dåligt. Mamman svarade med att ge henne
en liten sil så skulle allt bli bra. Vid tio års ålder var hon redan beroende av heroinet,
och även om Soc ständigt var på besök hemma hos dom,blev föräldrarna aldrig ifråntagna
vårdnaden av Ida. Ida tog livet av sig vid 16 års ålder, genom att ta en överdos heroin
för att hon mådde så dåligt.

Kim var hennes pojkvän som älskade henne över allt annat, och han hatade speciellt pappan
för att han förstört livet för Ida. När Ida tog livet av sig försvann allt för honom som också var
psykiskt instabil. Kim tog livet av sig exakt 24 h efter Idas självmord.

Johanna Sällström
Den 13 februari 2007 hittades Johanna, 32 år,
död i sitt hem i Malmö efter att ha tagit sitt liv.

Hon bar på ett trauma från tsunamin och var pressad av teater och filmbolag.

Micke "Svullo" Dubois
Den 7 november 2005 skrevs Micke in på en psykiatrisk klinik på
Huddinge sjukhus för depression efter seperationen med sin sambo,
men skrevs ut redan efter fyra dagar.
Micke hittades död 2 december 2005 efter att ha begått självmord.
Han blev 46 år och lämnade efter sig en stor familj med fyra barn.

"SEG"

"Tussen"

Simone

Ted Gärdestad

Det sista decenniet av Teds liv präglades av psykisk ohälsa.

Brodern har senare berättat att Ted hörde röster

och troligen led av schizofreni.

Han begick självmord 41 år gammal, den 22 juni 1997.

L-M

Susse "kristallflickan" Albertsson

Susse hade varit i kontakt med psykiatrin sedan början av tonåren. Hon led av PTSD och

anorexia efter sexuella övergrepp. Efter en lång inläggning på S:t Görans psykiatriska klinik

började hon känna sig bättre. Hennes mamma skulle ta hand om Susses

storasysters barn över en helg. Susse kände sig inte bra och ville vara på sjukhuset

för säkerhets skull. Hon vårdades enligt LPT.

På lördagskvällen 2004 tog hon livet av sig på avdelningen.

Linda

Amanda

Amanda tog sitt liv hemma på en permission efter att hon blev förflyttad till

vuxenpsyk från BUP. Amanda var hon tvungen flyttas till vuxenpsyk när hon blev 18,

vilket blev bara ännu värre för henne. Där fick hon varken samtal eller någon som

helst terapi utan skickades på en permission i början av sommaren.

Under den natten begick Amanda självmord och

hittades död på golvet i sitt rum morgonen därpå.

Läs om boken:

"Den onödigaste döden - och konsten att älska" av Stefan L Holm. (Amandas pappa)

Dahn

Dahn tog livet av sig vid 18 års ålder, den 31 Maj 2005 kl. 22.00.

Han hade hela livet framför sig, var ett riktigt geni på datorer.

Ingen i hans omgivning hann reagera på hur han egentligen mådde.

Måns
Tog livet av sig i sitt hem, 13 år gammal ,
efter flera års hård mobbing.

Thomas
Thomas, runt 20 år tog sitt liv i samband
med permission sommaren 2005 från en avdelning på St:Lars, Lund.

Joakim Favre Sandin
Tog sitt liv 18 år gammal.

Lena
Tog livet av sig den 11 augusti år 2004
endast 18 år gammal.
Hon lever kvar i våra minnen

Linnéa
Tog livet av sig under en obevakad permission
från BUP som hon var inlagd på den 30 maj 2008.Endast 14 år gammal.

Ehline Karlsson
31 år gammal tog livet av sig pga felbehandling inom psykiatrin 8 september 2008.

Christian Sellergren.
21 år gammal tog sitt liv.

Hanna
9 November 1990 - 6 September 2008
Tog livet av sig på behandlingshemmet.

Aino
tog sitt liv, endast 20 år gammal.

Isabell Eriksson.
Tog sitt liv i sitt rum den 15:de september 2008, endast 16 år ung.

*
Mikael Ljungberg.
Mikael tog livet av sig 17 november 2004, inne på en avdelning på
Mölndals sjukhus i Göteborg där han vistades pga depression.

*

Anna
För medicinering blev Anna inlagd på vuxenpsykiatrin,
men blev dock bara sämre. Hon tog självmord April 2010.
Anna blev 20 år ung.

*

"Frogge"
dog på sin 17-års dag, 2007.

*

Marcus Jannes
dog 21 år ung ,Oktober, 2010.

 

Jaana

Mamman Jaana skulle blivit tvångsinlagd på behandlingshem,

men dog istället i självmord.

 

Johan

37 år gammal tog livet av sig

Lämnade efter sig en 14 årig pojke.

 

Jourhavande kurator lades ner 1 feb 2010

KRISNUMMER!

Nationella Hjälplinjen.Tel: 020-22 00 60. 
13.00-22.00  Alla dagar.

Jourhavande medmänniska, Tel: 08-702 16 80.
går att nå 21.00-06.00 varje natt.

Jourhavande präst, tel: 112.
är tillgänglig 23.00-06.00 varje natt.

Socialtjänsten via 112

Röda korsets telefonjour, Tel: 0771-900 800. 
Måndag-lördag 14.00-22.00 och söndag 14.00-18.00.

Jourhavande kompis, Tel: 020-22 24 44.
är en telefonjour för barn och ungdomar upp till 25 år.
Måndag-fredag 18.00-22.00 och lördag-söndag 14.00-18.00.

Barnens Hjälptelefon (BRIS). Tel: 0200-230 230.
Måndag-torsdag 15.00-19.00, fredag 14.00-18.00 och lördag-söndag 14.00-17.00.



KRISKONTAKTER:

Chatta med Jourhavande kompis
Måndag-fredag: 18-22
Lördag: 14-18
Söndag: 14-18

Se Facebookgruppen Mission 2010 Stödkontakter:
HÄR

Vår MSN-lista För stödsamtal finns HÄR

Där Huddinge sjukhus finns, ja där finns citaten!
Har du några citat på lager, tveka inte.. skriv till psykiatrin@hotmail.com

Allmänpsykiatrisk avdelning, Östra Sjukhuset, Göteborg.

Patient X ligger i soffan sent en kväll och kollar på TV. Mentalskötaren ser detta och ställer sig framför TV:n.
Pysk - Här får du inte ligga.
X - Varför inte det?
Pysk - Sofforna är till för att man skall sitta i dem. Vill du vila får du gå in på ditt rum!
X - Men jag tittar ju på TV!
Pysk - Då får du göra det sittande!

Allmänpsykiatrisk avdelning, Östra Sjukhuset, Göteborg.

X - Men hallå? Jag har ju suttit här i över 5 timmar hur länge skall jag behöva vänta?
Pysk - Amen duger inte vården här så får du vända dig någon annanstans , sitt inte här och klaga!
Borås Pykatiska akutmottagning