Och hur har psykiatrin tagit emot dig?
Hur har din tid inom psykiatrin sett ut?
Vad tror du psykiatrin kommer att göra?
Här en modig själ som berättar sin histora:
Varför blev DU sjuk?
Det är ju inte en helt lätt fråga att svara på, varför just jag blev
sjuk. Det är ju troligen inte en enskild isolerad händelse eftersom
jag inte varit med om något sådant. Jag tror att den största delen av
skulden får gå till att jag gick igenom tolv år i skolan med
odiagnosticerad adhd. Jag har väl en del problem med vad som omnämns
som duktighetssyndrom, duktigflickasyndromet och vill helt enkelt
alltid lyckas med allting. Eftersom jag är intelligent och vet om det
så var ju frustrationen enorm när jag inte riktigt kunde nå dit jag
tyckte att jag borde fast jag försökte. Jag kunde inte förstå vad som
var fel, kunde inte förstå varför jag inte bara kunde ta tag i läxorna
som andra. Varför jag inte kunde sluta prata rätt ut på lektioner och
störa andra. Så jag har nu många år senare kunnat dra slutsatsen att
jag brände ut mig totalt för att försöka lyckas och för att klara
skolan med mina svårigheter, lärarnas totala oförståelse och den
ökande tröttheten och ångesten som smög sig på under åren.
Varför behövde du vård? Vad är Din historia att du hamnade inom
psykiatrin?
När jag först sökte vård hade jag gått ut gymnasiet och påbörjat
högskolestudier som jag helt enkelt inte orkade med. Jag började också
själv inse att jag hade ångest och helt enkelt inte mådde bra. Det
blev en mycket kortvarig kontakt med psykologen kopplad till skolan
som inte tyckte jag hade några stora problem. Jag hoppade av
studierna, började skada mig för att lindra ångesten och fick ett
jobb. Efter ett knappt år där min frånvaro ökat allt mer och jag var
hemma sjuk av ångest minst en gång i veckan hamnade jag efter en hemsk
kväll slutligen på psykakuten. Jag blev inlagd och blev kvar i två
månader. Jag behövde vård för att jag inte kunde leva på det viset jag
levde. Jag kunde inte arbeta, kunde inte sova, kunde inte äta vettigt
och jag skadade mig själv.
Vem ansåg att du behövde vård?
Jag själv men i akutskedet när jag fick kontakt med vården var det
faktiskt min chef som kontaktade dom.
Var det någpt i din barndom som ledde till psykisk sjukdom?
Som sagt, ingen händelse eller traumatiskt så men jag hade ju adhd
redan då som inte var utredd så både ja och nej.
Har du några eventuella gener till psykisk sjukdom?
Inte vad jag vet.
Var tror du själv genererat din sjukdom, miljö eller arv, eller både
och?
Miljö främst. Men visst, sitt arv kommer man aldrig ifrån och det
påverkar nog på sätt och vis.
Hur har din tid inom psykiatrin sett ut?
Likartad. Jag vårdades först på avdelning och efter det har jag haft
samtalskontakt med stödsamtal i sex år. Har lyckats hålla mig utanför
låsta avelningar med undantag för enstaka nätter och en kort sejour på
en ätstörningsenhet. Har gjort en neuropsykiatrisk utredning men i
stort sett inget annat. Jag har desperat försökt få hjälp med
ätstörningsproblematik och fick det när jag "lyckades" gå ner femton
kilo, innan dess togs ingen notis om vad jag sa och hur jag mådde.
Idag har jag gått upp i vikt igen och försöker fortfarande få hjälp
med problemen (som sitter i huvudet...) utan lycka.
Vad har du fått för hjälp och vad har du Inte fått för hjälp?
Jag har erbjudits medicinering som jag tackat nej till samt har
stödsamtal. Det har pratats om dbt ett par gånger men aldrig blivit
något. I övrigt har inget erbjudits eller pratats om. Jag har
efterfrågat annat, bland annat hjälp att lära mig hantera mina
svårigheter som hänger ihop med adhd men fått svaret att inget sådant
finns.
Hur väl anser du att personal har empati, tid, intresse och utbildning?
Det är extremt varierande men bortsett från min nuvarande
samtalskontakt så upplever jag generellt att empati och intresse är en
enorm bristvara. Även tiden. Utbildning saknar jag till viss del.
Ätstörningsenheten hänvisar mig och mitt matproblem till
öppenpsykiatrin och där är kunskapen om ätstörningar skrämmande låg.
Det finns ingen på hela min mottagning som anser sig ha kunskap nog
att bemöta mina problem. Men, rent allmänt så känns det mest som att
jag inom psykiatrin är mina diagnoser och mina problem snarare än en
individ, att intresset inte rör sig djupare än att dom tycker det vore
skönt om jag blev frisk så dom blev av med mig. Typ.
Vad vill du att psykiatrin ska göra?
Jag vill att dom ska sluta fråga mig ad jag vill ha för hjälp för jag
vet inte. Jag behöver få förslag. Jag vet ju för sjutton inte ens vad
som är möjligt att få. Jag har ju inte heller en aning om vad som
fungerar för mig och kan inte svara när dom frågar vad jag tror skulle
hjälpa. Jag vill helt enkelt ha en bättre handledning och mer
initiativ från vårdens sida och att dom slutar dumpa över allt på mig.
Eftersom jag inte har kunnat ge femton förslag på behandling jag vill
ha har det inte heller blivit något. Det enda jag kommit på är ju
hjälp att hantera mina adhdproblem och det säger dom inte finns. Jag
har också sagt att jag inte vill ha en gruppbehandling och då finns
det tydligen nästan ingenting. Jag skulle vilja kunna säga att jag är
intresserad av det här eller det här men jag kan inte och önskar
därför mer hjälp i den frågan.
Vad tror du psykiatrin kommer att göra?
Fortsätta fråga vad jag vill ha för behandling. Fortsätta tjata om
medicinering. Förr eller senare kasta ut mig trots att jag inte mår
ett dugg bättre.
Nicole berättar:
"Varför blev DU sjuk?
Åh det är så många faktorer som spelar roll där. allt från mobbning i skolan till brutala våldtäkter till missbruk. Ända sedan barnsben har jag varit en grubblare och hållit mig mycket för mig själv, vilket gör att man analyserar allt, på gott och ont.
Varför behövde du vård?
Jag dolde min sjukdom så länge men då jag verkligen sökte vård så var det för att jag hörde röster som sa till mig att ta livet av mig. och jag kunde inte motstå dessa röster. då fick jag söka hjälp.
Vem ansåg att du behövde vård?
Eftersom ingen riktigt visste vad jag gick igenom så var det ingen som tog mig på större allvar när jag sa att jag mådde dåligt. allt jag hade behövt göra var att visa mina armar så hade de nog tagit mig på allvar.
jag tror det var jag som tog beslutet att söka hjälp och den första läkaren jag träffade, la in min på psykakuten direkt för att kunna göra flertalet undersökningar ang mina röster, för att utesluta tumörer och liknande.
Vad är Din historia att du hamnade inom psykiatrin?
hela mitt liv typ. det började smått redan på dagis. men det var väl framför allt denna läkaren som la in mig direkt för att utreda mig
Var det någpt i din barndom som ledde till psykisk sjukdom?
det beror väl lite på när man anser att barndomen tar slut. mobbningen och den ständiga utfrysningen hjälpte ju inte till, men det var framför allt när jag var 14 och blev våldtagen första gången som jag insjuknade på riktigt
Har du några eventuella gener till psykisk sjukdom?
jag tror inte det. när läkarna alltid frågat det så har jag hört med familjen och de sagt nej, men sen har jag oxå hört att bland annat min moster mått riktigt dåligt så jag vet inte riktigt.
Var tror du själv genererat din sjukdom, miljö eller arv, eller både och?
helt klart båda. jag är ju den jag är, alltså analyserar sönder allt och grubblar osv, vilket aldrig är bra när man mår dåligt. samtidigt har jag varit med om riktigt hemska trauman.
Och hur har psykiatrin tagit emot dig?
första läkaren jag träffade var bra. han brydde sig men sen gick det bara neråt. jag tror det var andra gången jag var inlagt på psykakuten, då blev man kallad dum i huvudet för att man visade tecken på psykiskt ohälsa. den mannen tryckte ner mig något fruktansvärt. han har varit den värsta som jag upplevt men egentligen har det bara funnits två personer av alla som jag verkligen gillat. och det var den första och den sista av alla jag träffat.
det värsta tror jag med psykiatrin är att de bara vill mata en med piller så man blir bort domnad. man kan behöva lite för att ta bort udden så man iaf kan prata. men då mycket som de stoppar i oss är fruktansvärt. de vill bara fixa til symptomen men näst intill skiter i orsaken
Hur har din tid inom psykiatrin sett ut?
det växlar ju från gott till ont. men ärligt så minns jag inte mycket eftersom jag var så bedövad av alla piller
Vad har du fått för hjälp och vad har du Inte fått för hjälp?
det som har hjälpt mig mest var DBT, det tog ett tag men när jag väl kunde se minsta skillnad så började jag tro på det och då blev jag bättre snabbt. sen var det upp till mig.
Hur väl anser du att personal har empati, tid, intresse och utbildning?
det är inte många som har empati. man får en tablett så de kan få lite lugn och ro, och sen är det vårat fel att man blev beroende och missbrukare. då är man bara till ännu mer besvär. men när man hittar någon som bryr sig och som man känner sig trygg med, det är då man kan börja jobba mot förändring. de finns, men de är inte många
Vad vill du att psykiatrin ska göra?
lyssna till orsaken istället för symptomen.
Vad tror du psykiatrin kommer att göra?
fortsätta mata oss med piller"
http://bokstavsbarn.myshowroom.se/ berättar:
"Varför blev DU sjuk?
Varför jag blev sjuk finns det nog inget enkelt svar på. Tror inte att det är en speciell händelse i mitt liv som skapat de problem som jag idag har. Jag tror att många av de problemen jag har är ärvda. Sedan har händelser i mitt liv påverkat mig och gjort mig "sjuk".
Varför behövde du vård?
Jag behövde vård eftersom jag inte klarade av att gå till skolan. Jag hade ångest varje kväll och låg vaken om nätterna och oroade mig för skolan. Jag blev djupt deprimerad och klarade inte av någonting i vissa perioder.
Vem ansåg att du behövde vård?
Det var min mamma som första gången kontaktade BUP när jag var kring 8 år gammal. Förstod inte konceptet med bup och gjorde som jag alltid gjort. Ljög och sa att allt var bra. Rätt snabbt blev jag förklarad som skoltrött och det blev inga mer besök hos bup förens ett par år senare.
Vad är Din historia att du hamnade inom psykiatrin?
Min "skoltrötthet" som dem kallade det på bup första omgången jag var där blev bara värre och värre. Min mamma kände sig väldigt maktlös när det gällde att försöka få mig till skolan. Jag verkligen fruktade skolan. Jag avskydde miljön. Att sitta instängd i ett rum fullt av människor är en mardröm för mig. Så när jag var 11år kontaktade mamma BUP igen. Men ingen tog mina problem på riktigt allvar. Det skrevs ut massa mediciner och jag fick komma till en psykolog och prata. Men man gjorde aldrig några riktiga försök med att diagnostisera mina problem. För läkaren sa att det var fel att ge diagnoser till barn.
Jag mådde sämre och sämre och började självskada mig riktigt ordentlig när jag var runt 13 år. Hade länge vart rätt destruktiv innan. Började med flit att riva och nypa mig själv redan när jag gick på lekis för att jag upptäckte att smärtan gav mig lindring. (Det var ju också en smärta jag kunde förstå och ta hand om).
Vid 15 års ålder skar jag mig dagligen och gick aldrig till skolan. Jag skaffade pojkvän för första gången. En kille som , Vill egentligen inte säga våldtog. Men i alla fall tvingade mig till sex som jag inte ville ha. Mitt självdestruktiva beteende blev värre och jag började låta mig utnyttjas sexuellt för att jag tycket inte att jag förtjänade annat.
När jag var runt 17-18 började jag förstå vad psykisk ohälsa var och jag fick mer förståelse för mig själv. Jag sökte information på internet och försökte sluta självskada. Det tog mig flera år att bli helt självskadefri.
Strax innan jag skulle fylla 18 flyttades jag över till vuxenpsyk. Där har allting gått extremt långsamt. flyttade till en annan stad och det gick sex månader och ingen remis hade skickats till den nya psykiatrin, så fick gå till akutpsyk och dem skickade en remis på 5 minuter. (skrev den medans jag satt i rummet) .
Var det något i din barndom som ledde till psykisk sjukdom?
Jag har egentligen haft en bra barndom.Har inte vart med om några hemska upplevelser när jag var liten,Men jag har haft ångest så länge jag kan minnas. Vilket gjorde att jag var en konstig unge och det ledde till att jag blev mobbad. Vilket i sin tur ledde till mer psykisk ohälsa.
Har du några eventuella gener till psykisk sjukdom?
Ja, vi har depressioner på mammas sida och neuropsykiatriska funktionsnedsättningar på pappas sida.
Var tror du själv genererat din sjukdom, miljö eller arv, eller både och?
Jag tror absolut att det är en blandning.
Och hur har psykiatrin tagit emot dig?
Jag har ofta känt att jag inte blivit tagen på allvar under tiden jag gick på BUP. Jag sågs som lat och skoltrött. Mina självskador sket dem i. Har i efterhand läst min journal där dem beskrivit mig som en tjej mer "rispärr" på armarna. (kan ju tilläggas att det gått åt många stygn i de "risporna")
Jag känner att det är brist på personal. Det är nästan omöjligt att få en tid med min läkare. En gång fick jag vänta 6 månader på att få träffa honom för att diskutera medicin byte.
Hur har din tid inom psykiatrin sett ut?
Jag har haft nästan konstant kontakt med psykiatrin sedan 11 års ålder, är i dag 22 år. Så halva mitt liv har jag haft kontakt med psykiatrin. Jag har vart inlagd på BUP flertalet gånger och på vuxenpsyk nån gång, jag har fått mediciner och jag har haft ett par psykologer att prata med. Vid 20 års ålder gjordes äntligen min utredning. Jag diagnostiserades då med Asperger, ADD, GAD med panikångest och atypisk depression.
Vad har du fått för hjälp och vad har du Inte fått för hjälp?
Jag har fått mediciner utskrivna och jag har vart inlagd ett par gånger. Har haft psykologer att prata med och efter 10 år inom psykiatrin fick jag diagnos. Vet inte vad för hjälp man kan vänta sig i min situation, Men att hjälpen inte har vart tillräcklig är ju rätt klart. Har fortfarande ingen fungerande medicinering, har ingen fungerande psykologkontakt och läkaren har tid att träffas MAX 2 gånger om året.
Hur väl anser du att personal har empati, tid, intresse och utbildning?
Jag har tyvärr aldrig träffat någon som jag tycker visar empati. Jag tycker att allt har vart väldigt hårt och kantigt inom psykiatrin. På barn psyk tex, var jag livrädd för personalen efter som dem var så otrevliga. Enda gången någon valt att sitta och hålla mig i handen genom en ångest attack är när jag låg på en somatisk avdelning. Det var alltså en "vanlig" sjuksköterska som brydde sig.
Vad vill du att psykiatrin ska göra?
Jag vill att psykiatrin ska vakna upp och inse att det behövs mer personal och förnyade tankebanor. Psykiatrin är fast i gamla hjulspår kanske till och med hjulspår från 60-talet. Jag vill också att det ska vara lättare att få hjälp. Jag upplever ofta att det bara är dem som orkar kämpa mot psykiatrin som får vård. Dem som inte orkar skrika och bråka glöms bort. Lika så dem som är för sjuka för att kunna ta sig till en psykiatrisk enhet. De får inte heller någon hjälp i många fall.
Vad tror du psykiatrin kommer att göra?
Just nu har jag inga större hopp om att psykiatrin kommer göra något alls."
Åke, dagsjukvården, Lidköping.
Kent, Vuxenpsykiatrin, Lidköping.
Anita, Psyk avd 1, Falköping.
Anna som jobbade en liten period,Psyk avd 1, Falköping.
Britt-Marie, Psyk avd 1, Falköping.
Tack för att ni hjälpt mig att överleva såhär långt!
Ewa Brodin-Hollander, Finjagården.
Utan henne hade jag aldrig kommit dit jag är idag. <3
Elisabeth Rohdin Åkesson
Martine Köck, psykolog,
Östra Sjukhuset, Göteborg
- du gav mig ljuset tillbaka!!! Saknar dig <3
Anders Berntsson,
Chefsöverläkare PRIMA vuxenpsykiatri.
Danderyds sjukhus.
Mari-Louise Nilsson, Ätst. enheten, Varberg.
Ninni Hjalmers, Östra sjukhuset, Avd 336.
ANNELI, Annika F, Ewa.
Ulrika Ehres, socionom, Östra sjukhuset, Avd 336.
Berit Gustafsson, Avd 22, Varberg.
Marie och Cathrine Bjerke, Avd 19, Halmstad.
Annika Eriksson, Röda Villan, Halmstad.
Eva.K, Mimmi & Gun -Britt,
Avdelning 10, Hudiksvalls sjukhus.
Maria Brossner, Dr, Ätstörningsmottagningen,
Allmänpsykiatriska kliniken i Malmö.
Yvonne Kluge, kurator, Ätstörningsmottagningen,
Allmänpsykiatriska kliniken i Malmö.
Ann Wibring, sjukgymnast, Ätstörningsmottagningen,
Allmänpsykiatriska kliniken i Malmö.
Wivian Isaksson, Allmänpsykiatriska kliniken i Malmö.
Marini, avdelning 124, Uppsala
Patrick & Göran, avdelning 123, Uppsala
Anna, Unga Vuxna mottagningen,Uppsala
Ewa, Kajsa och Malin, sjuksköterskor.
Skötare; Anneli, Annika A och Yvonne,
Anorexi - bulimi avdelning 336,
Drottning Silvias Barn och Ungdomssjukhus.
Paul, Pontus, Sofie och Stina,
psykakuten, Malmö.
Finjagårdens fantastiska personal med all sin kompetens,
värme och förståelse!
Erik Olsson, Psykologpartners, Helsingborg.
Ssk Ewa K. Ätstörningsenheten Korallen,
Uddevalla Sjukhus.
Anna, skötare, Anorexi avd 336
Drottning Silvias Barn och Undomssjukhus.
Avdelningschef Britt, Avd 336 anorexi slutenvård.
Redan nämnda, aldrig glömda:
Camilla och Annika F samt Tom och Dr. Ninni Hjalmers på avd 336 på DSBUS.
Irene och Tord, F41, Umeå.
Jonas och Ulrika, F41, Umeå.
Linda Forsell-Lindberg, Mobila Teamet, Umeå.
Fredric, Psykoterapeut på Team 2,
Psykiatriskt Öppenvårdscentrum
Lergöksgatan, Göteborg
Alla receptionister på Psykiatriskt Öppenvårdscentrum
Lergöksgatan i Göteborg -
för att de alltid möter en med respekt och ett leende.
John, Mobila Teamet, Borlänge
Magda, skötare avd 151, Danderyd
Marie, skötare avd 151, Danderyd
Helena, skötare avd 151, Danderyd
Ann R, sjuksköterska/terapeut
Unga Vuxnamottagning, Danderyd
Eva Schmidt, överläkare Unga Vuxna, Danderyd
Helena i receptionen på Unga Vuxna, Danderyd
och alla andra som alltid hälsar och är omtänksamma på mottagningen.
Rikke Kjelggard, psykolog,
Psykologpartners i Malmö.
Marie, skötare på Maria Ungdom Akut
Kari Erkonen, överläkare.
Psykosmottagningen, Kungsängen.
Gunilla Bernhardsson,
Pensionerade ÖL,
Ulleråker avd 100 bl.a
Ingmar Holmlöf,
Psykiatriker/Öl,
Ulleråker beroendemott.
Tony, BUP akut, Malmö
Michelle, BUP akut, Malmö
David, BUP akut, Malmö
Per, BUP behandlingsavdelningen, Malmö
Christel, BUP behandlingsavdelningen, Malmö
Elisabeth, BUP akut, Malmö
Kerstin, BUP akut, Malmö
Sofia, BUP öppenvård, söder Malmö
Annika Borgström, kurator,
ungdomsmottagningen i Sandviken.
Eva och Anita, semestervik. avd 151 Danderyd
Annika, msk, (bland annat timvik) på avd 151
Ellinor, ssk avd 151 Danderyd
Carita, msk avd 151 Danderyd
Lisa, läkare psykjouren Danderyd
Helénè R, var ST-läkare (tom mars/april 2009)
Lidingö psykiatriska mottagning
Anneli Bergesen, avd 336, Östra.
.
Bo Lindahl, läkare, BUP inom NU-sjukvården.
Therese Pahlberg, Ssk, avd 150 Danderyds sjukhus.
Kerstin, Ssk, avd 150 Danderyds sjukhus.
Emil, skötare, avd 150 Danderyds sjukhus.
Ulla Vourenmaa, behandlare, enhet nord Sachsska barnpsyk.
Charlotta Nynäs, kurator,
ungdomsmottagningen i Gävle.
Lotte, sjuksköterska Danderyds psykiatri.
Janni, ssk student Danderyds psykiatri.
Katarina, msk Danderyds psykiatri.
Karin B, Chefssjuksköterska, Åkersberga öppenpsykiatri.
Margot S, msk, Åkersberga öppenpsykiatri.
Synnöve Åkervall, psykiater, Göteborg.
Karin Hammarlid, psykiatrin, St:Görans sjukhus, Stockholm.
Marita Bergström, Bup mottagningen, Sollefteå.
Jonna, Bup akuten, Östra sjukhuset, Göteborg
Olle, Bup akuten, Östra sjukhuset, Göteborg
Ylva, Anorexi slutenvård, Östra sjukhuset Göteborg
Ninni, överläkare, Anorexi/bulimi, Östra sjukhuset Göteborg
Kajsa W , Malmfältens psykiatri.
Peter Csatlos, DBT-enheten, Karolinska sjukhuset
Hans Möller-Wiklund,
Lidingö psykiatriska öppenvårdsmottagning
Annika, sjuksköterska, Huddinge sjukhus.
Pernilla, mentalskötare, Huddinge sjukhus.
Benny, avd 55, NÄL.
Gunilla Paulson-Karlsson , psykoterapeut,
BUP Östra, Göteborg
Ola Helmerius, psykolog,
Årsta Vantörs Öppenvårdsmottagning.
Göran, mentalskötare , Avd.123, Uppsala
Maja, sjuksköterska BUP akut Malmö
Anette, behandlingsassistent BUP akut, Malmö
Lena Bäcklin, sjuksköterska,
Barn- och ungdomspsykiatriska akut och behandlingsavdelningen Gävle
Simone, skötare natt,
Barn- och ungdomspsykiatriska akut och behandlingsavdelningen Gävle
Anna Stålnacke, skötare avd 141,
vuxenpsyk Danderyds sjukhus.
Lotta Wiener, ssk avd 141,
vuxenpsyk Danderyds sjukhus.
Nanna Byström, AT-läkare avd 141,
vuxenpsyk Danderyds sjukhus.
Hanna Sahlin Berg, DBT-terapeut,
Borderlineenheten Karolinska sjukhuset.
Helen, ssk natt avd 141, vuxenpsyk Danderyds sjukhus.
Yvette Nagy, skötare PIVA Danderyds sjukhus.
Ann, ssk natt avd 141 vuxenpsyk Danderyds sjukhus.
Anne-Lee Alyhr, msk, Årsta-Vantör.
Jill Öberg, msk, Årsta-Vantör.
Britt-Marie - msk natt, Årsta-Vantör.
Marie-Lousie Frånberg - f.d. läkare, Årsta-Vantör
Anders Walther, neurolog och psykläkare,
Marianne Engström, BUP.
Maggan, BUP.
Ghassan Chahla,
Robin Söder, mentalskötare,
Årsta-Vantörs Socialpsykiatriska enhet.
Peo, BUP-akuten Östra Sjukhuset.
Anneli, skötare,
Avd 336, Östra sjukhuset
Camilla, nattssk,
Avd 336, Östra sjukhuset
Ulrika Bonde, BUP Kungälv.
Ulrika Ehres, Anoreximottagningen
Östra sjukhuset, Göteborg.
Lena, Anorexislutenvården
Östra sjukhuset, Göteborg.
Jenny, Sjukgymnast,
Anorexislutenvården Östra sjukhuset, Göteborg.
Tom, Kock,
Anorexislutenvården Östra sjukhuset, Göteborg.
Eva Eriksson-Gordon, överläkare,
barn- och ungdomspsykiatriska akut
& behandlingsavdelningen, Gävle.
Florense, Mobila teamet, Nyköping.
Lars Löfgren, psykolog,
Barnpsykiatrin avd 45, Sunderby sjukhus.
Catherine Svalenius, vuxenpsykiatrin, Lund.
Birgitta Ström, skötare,
Avd. 92, PIVA, Västerås.
Kristina Sköld,
Psykiatriska öppenvården, Kristianstad.
Alf Claesson, psykiatriker, Växsjö.
Göran Johnsson, psykiater.
Privat mottagning i Kristianstad & Malmö.
Annika Severin,
läkare, Årsta-Vantörs Socialpsykiatriska enhet.
Jonas Lundberg, kurator,
Hjälmareds folkhögskola, Alingsås.
Lena - Natt,
Årsta-Vantörs Socialpsykiatriska enhet.
Ilse - Årsta-Vantörs Socialpsykiatriska enhet
Susanne Gustavsson, Ersta psykklinik.
Johan Lisra, fd Farsta gymnasium.
Malung- Sälens Gymnasieskola.
(Bästa lärare + kurator!)
Andreas, skötare, 240 Mölndal.
Claudia, BUP, Uddevalla.
Josefin, Avd 55 NÄL.
Bosse, Lithiumsköterska, Uddevalla.
Nina Haag, Psyk och Ungdomsteamet, Vänersborg.
Lisa Schmidt, Psykiatrisk Sjukgymnast,
Psykiatrin Kungälvs Sjukhus
Agneta Hall, Psykiatrisk Arbetsterapeut,
Psykiatrin Kungälvs Sjukhus
Paula, skötare, Avd84 MAS
Jenny, skötare, Avd84 MAS
Pernilla Hedin
Eva, DBT- terapeut Finjagården
Caroline, DBT-terapeut Finjagården
Anders, DBT-terapeut Finjagården
Sanne, DBT-terapeut Finjagården
Britt-Marie Hallbäcken, DBT-terapeut,
Unga vuxnamotagningen, Uppsala.
Ulla, överläkare psykiatri UMAS.
Lena E, nattssk,
Årsta-Vantörs Socialpsykiatriska enhet.
Hannele Berzelius,
Vuxenpsykiatrin, Lindesberg.
Marita Hjelm, skötare,
Unga vuxnamottagningen, Uppsala.
Mia Ramklint, forskare, fd överläkare
Unga vuxnamottagningen, Uppsala.
Marita, kurator
avdelning 31, S:t Lars sjukhus, Lund
Mona Ejdsell, terapeut
öppenvården Värmland
Per Åke Widmark, UBB ungdom, Örebro
Erik Elénius, överläkare
Unga vuxnamottagningen, Uppsala
Jill Bengtsson,
Fd Västerviks psyk - öppenvård
Shiler, överläkare
akutbarnpsykavd 45, Sunderby Sjukhus
Suzi, psykolog
akutbarnpsykavd 45, Sunderby Sjukhus
Sofie Lindberg ,
Norrtälje psykiatriska öppenvårdsmottagning
Ann Söderman Gisslandi,
Norrtälje psykiatriska öppenvårdsmottagning
Ulrika Dahllöf,
Årsta-Vantörs Socialpsykiatriska enhet
Anders Söderberg,
Årsta-Vantörs Socialpsykiatriska enhet
Nina Turkka, BUP Farsta
fd Skärholmens öppenpsykiatri
Lie-anne Hertzén,
Årsta-Vantörs Socialpsykiatriska enhet
Anna, fd BUP Västerås
Erik Lind, läkare (fd Huddinge)
"Skånska" Rita Ssk,
Årsta-Vantörs Socialpsykiatriska enhet
Pontus, BUP-akuten Sthlm
Lars Larsson,
Uppsala, avdelning 123.
Anna och Ann-Sofie
Kom vidare - Uppsala
Vet du om någon inom psykiatrin
som är värda ett tack?
Skriv in under kommentarer!
(Jag tar bort kommentarerna så ni behåller er anonymitet)
SÄTT BETYG PÅ DIN MOTTAGNING OCH DOKTOR!
Ta en titt på Psykos favoritdoktor Erik Lind
Sätt betyg och kommentera din egen favvodoktor!
Berättar om sin historia med psykiatrin!
Varför blev DU sjuk?
Jag vet inte riktigt varför jag blev sjuk. Har aldrig varit med om något som inom vården klassats som "traumatiskt."
Varför behövde du vård?
Jag fick min första riktiga kontakt med psykiatrin (BUP), det året jag skulle fylla 17, alltså första året på gymnasiet. Då hade jag haft depressioner till och från sedan barndomen, jag skadade mig, skolkade och hade vredesutbrott.
Jag hade helt enkelt mått dåligt under en lång tid och blev bara sämre.
Vem ansåg att du behövde vård?
Mina föräldrar. De var väldigt bestämda med att jag behövde en samtalskontakt, för de såg ju att det inte var bra med mig.
Var det något i din barndom som ledde till psykisk sjukdom?
Mina första depression bröt ut efter en period av intensiv mobbning, då var jag 9-10 år.
Har du några eventuella gener till psykisk sjukdom?
Ja, har flera nära släktingar på pappas sida, varav jag vet en som begått självmord och andra som har varit sjuka.
Plus att nära släktingar till min mamma har varit lidit av schizofreni osv.
Var tror du själv genererat din sjukdom, miljö eller arv, eller både och?
Mest arv, men till viss del miljö. Jag har fått höra att jag har en stark sårbarhet från båda mina föräldrar. Men jag har ändå haft en bra uppväxt med en familj som älskat mig och brytt sig, även om min skolmiljö var dålig.
Och hur har psykiatrin tagit emot dig?
Det är en svår fråga. Det beror helt på vart man hamnat, för mig var BUP bättre än Vuxenpsykiatrin. De brydde sig mer och jag fick intrycket av att de försökte mer. Har träffat flera idioter inom psyk som bara försökt trycka ner mig, men på vissa sätt har de tagit mig på allvar. Kanske beror det på att jag haft föräldrar som varit väldigt engagerade och tjatat på vården och läkare eftersom jag själv inte har orkat. Men min uppfattning är ändå att de halvt gav upp om mig, vilket fick mig att ge upp om mig själv också. Slutenvården sa till mig att de inte kunde hjälpa mig, att jag testat allt de hade att erbjuda och ingenting hjälpte. Sedan skickade de iväg mig till öppenvården igen. Det fick mig att känna att jag var hopplös, och jag är nog inte den enda som fått den känslan efter många år av psykisk ohälsa.
Hur har din tid inom psykiatrin sett ut?
Först kom jag till BUP efter en kort sväng på ungdomsvården. På BUP blev det en kort inläggning på deras akutavdelning och jag hamnade i kö till ett behandlingshem för barn och ungdomar. Hann fylla 18 innan jag fick en plats och när jag flyttades till vuxenpsykiatrin så glömdes det där med behandlingshem bort helt. Men efter två år, det år jag skulle fylla 20, sa psyk till mig att de inte kunde hantera mig och mina problem, så återigen började det pratas om behandlingshem. Då hade jag snurrat runt på slutenvården väldigt mycket. Skickades till ett behandlingshem i en annan del av Sverige och där är jag än idag, ungefär 1,5 år senare, och det är först där jag fått behandling som hjälpt mig.
Men innan jag fick en plats där hade jag tur, eftersom min läkare och psykolog i öppenvården tog sig tid och träffade mig en gång i veckan.
Vad har du fått för hjälp och vad har du Inte fått för hjälp?
Jag tror att jag blivit skickad till slutenvården många gånger just för att resurserna i öppenvården inte räckt. Men sen kan jag ju se att jag har haft en otrolig tur, jämfört med många andra, eftersom jag fick komma till ett behandlingshem där jag fått DBT-behandling.
Hur väl anser du att personal har empati, tid, intresse och utbildning?
Jag tycker att personalen måste utbildas mer, kanske gå en kurs i medmänsklighet. När jag varit inlagd på sjukhus har det känts som att flera i personalen bara var där för att fördriva tiden. De kollade på tv, lekte med sina mobiler och vissa var totalt känslokalla och nästintill elaka. Men å andra sidan finns det gulkorn inom psykiatrin, med personer som bryr sig och engagerar sig i sina patienter också.
Men det är först på behandlingshemmet, (ett privat), som jag har känt att jag har blivit lyssnad på och inte bara matad med tabletter, där de brytt sig och tagit sig tid, även utanför arbetstid, för mig.
Och det är just det, att när man jobbar så nära med människor existerar inte problemen bara mellan klockan 8-5. Utan det är ju hela dygnet och jag förstår att psykiatrin inte kan jobba hela dygnet, men då borde det anställas fler.
Vad vill du att psykiatrin ska göra?
Jag vill att vården inte ska ge upp om någon, utan verkligen ta sig tid att försöka göra saker och ting bättre. För om någon läkare eller psykolog säger att ingenting hjälper och att de inte kan göra mer, känns det som om de skrivit på ens dödsdom, och det är inte okej. Det är inte okej att ge intrycket av att det inte finns någon hjälp att få.
Men det jag vill att de ska göra för mig när jag flyttar hem är att inte anse att jag är för frisk för att få öppenvårdskontakt för att de inte har resurser, trots att behandlingshemmet anser att jag kommer behöva fortsatt vård.
Vad tror du psykiatrin kommer att göra?
Jag tror att de kommer glömma bort mig, anse att jag inte behöver så mycket hjälp förrän jag (vilket jag verkligen inte hoppas), har gått ner mig totalt igen och ingenting fungerar. Visst behöver man vara antingen frisk så att man orkar kämpa för vård, eller så sjuk att man inte kan någonting, förrän de reagerar. men om man som jag, är någonstans i mitten, utan behov av slutenvård men inte tillräckligt frisk för att klara mig själv helt, tror jag att man blir lite lämnad utanför tills det gått för långt.
berättar om sin kontakt med psykiatrin...
Varför blev DU sjuk?
Jag har haft en väldigt trasslig uppväxt med misshandel både psykiskt och
fysiskt. Jag blev mobbad i skolan och fick stryk även där. Det var aldrig någon
som tog min situation på allvar. Socialen var inblandade men dom blunda för vad som hände!
Varför behövde du vård?
Jag hade bränt ut mig och mådde fruktansvärt dåligt. Mitt självskadebeteende hade också
ökat markant.
Vem ansåg att du behövde vård?
Det var min fostermamma som tog tag i saken när jag en dag hade skurit mig och bara ville dö
Vad är Din historia att du hamnade inom psykiatrin?
Jag skar mig och döljde det läänge. Till slut orka jag inte mer och tog emot hjälpen jag erbjöds.
Ville inte fortsätta leva så som jag gjorde då.
Var det något i din barndom som ledde till psykisk sjukdom?
Ja mycket misshandel, övergrepp,mobbning och ingen tog mig på allvar
Har du några eventuella gener till psykisk sjukdom?
Jag har väldigt nära släktingar som led av psykiska problem
Var tror du själv genererat din sjukdom, miljö eller arv, eller både och?
Jag tror det beror på min uppväxt
Och hur har psykiatrin tagit emot dig?
Dom tog emot mig väldigt väl. Fick direkt hjälp med mina problem. Ett och annat misstag har dom
allt gjort. Men dom tog sig tid och lyssnade på mig och vi skapa min medicin lista tillsammans.
Dom hjälpte mig även till att få en plats på ett gruppboende där jag bor nu.
Hur har din tid inom psykiatrin sett ut?
Väldigt rörig. I början när jag var mycket yngre 9-10 år ville jag inte alls ha kontakt med dom.
Jag hatade att leka i deras terapi sandlåda. Avskydde verkligen BUP. Men när jag blev äldre 18 år
såg jag det helt annorlunda. Jag fick verkligen hjälp. Trodde aldrig det var möjligt
Vad har du fått för hjälp och vad har du Inte fått för hjälp?
Jag har fått hjälp med att hantera mitt självskadebeteénde och fått tips på vad man kan göra när ångesten kommer.
Jag har också fått hjälp med mina två "olika" personligheter jag lever. Den elaka behöver inte alltid vinna.
Men vad jag aldrig fått hjälp med är min ätstörning. Jag har väldiga problem med maten. Hetsäter och spyr.
Hamnar allt djupare ner i min ätstörning. Snart är det en fara för mitt liv. Men förhoppningsvis får dom upp ögonen snart.
Hur väl anser du att personal har empati, tid, intresse och utbildning?
På låsta avdelningar (PIVA) så har dom ingen empati överhuvudtaget. Men på öppna avdelningar är dom mycket bättre.
Dom tar sig tid till sina patienter och lyssnar väl. Har aldrig kommit i kontakt med någon som jag inte tycker har utbildning nog.
Vad vill du att psykiatrin ska göra?
Jag vill att dom ska hjälpa mig med min ätstörning som jag inte orkar dölja längre.
Efter två år har jag fått nog.
Vad tror du psykiatrin kommer att göra?
Ingenting
Psyk - Du ska ta vara på de kontaktpersoner du har här, annars kan du lika gärna åka hem
för du har både säng och medicin hemma
Västerviks psyk
Kontaktperson kommer in efter 3 dagar:
-Förlåt om jag inte har haft tid med dig men det är så mycket med Lisa och såna som inte får gå ut själva
Västerviks psyk
X - Jag orkar inte mer!
Psyk - inte jag heller haha
X - va?
Psyk - jag orkar inte heller, jag orkar inte prata med dig
X - varför det?
Psyk - för du bara ringer och gnäller
Årsta-Vantörs Socialpsykiatriska enhet
"X *ligger i bälte och gråter*
Psyk - Bete dig inte som en treåring!"
St Görans psykakut
"Men usch vad du har skurit dig! Vi kan inte ha patienter som beter sig såhär."
Uppsalas psykakut POA
"Du kan ta dina saker och gå! Skära dig kan du göra hemma. Vi kan inte ha patienter som skär sig på avdelningen. Du kan åka hem. För dig spelar det ingen roll om du är på avdelning eller hemma, du skär dig ändå!"
Avd 123 Uppsala
"Du kan väl åtminstone torka upp blodet."
Uppsalas psykakut POA
Psyk - Du ska väl ta tunnelbanan nu?
X - Eh.. nej.. jag har inte SL kort på mig? *står i pyjamasbyxorna*
Psyk - Okej då får du väl gå, det är fint väder!
X - Ska jag gå (från Hagsätra) till Årsta???
Psyk - Jaaa det blir väl en långpromenad! HEJDÅÅÅÅ.
Årsta-Vantörs Socialpsykiatriska enhet
Svar på inlägget Levande charader:
Nr 1 är Filipe Costa - verksamhetschef för Psykiatri Södra Stockholm och är därmed högste ansvarig för de medicinska och administrativa funktionerna. De andra är patienter.
"Man vill bara dö genast, att skiten ska ha ett slut och att slutet ska komma NU. Och förnedringen att vara ynlig och patetisk inför människor med vitrockad makt. Aldrig mer! Och över hela ens kropp vilar den tunga SKAMMEN; Varför kan jag inte få vara som alla andra?"
Här kan ni förklara olika känslor man kan ha som patient inom psykiatrin. Säger man Ångest så fattar dom ingenting,och tror vi snackar om den där bakfyllan de själva hade igår. Eftersom personalen ofta inte är utbildade så tänkte jag att då får vi sköta skiten då! Skicka in era subjektiva känsloförklaringar, titta nedan så förstår ni hur jag menar. Ju fler och ju olika desto bättre! TACK!
psykiatrin@hotmail.com
PSYKIATRI-ENCYKLOPEDIN
Den 1 januari 2011 införs en ny patientsäkerhetslag. Syftet är att göra vården säkrare och att det ska bli enklare för patienter att anmäla felbehandling.
Detta innebär bland annat att Socialstyrelsen tar överHälso- och sjukvårdens ansvarsnämnds (HSAN) nuvarande hantering av patienters klagomål.
"Disciplinpåföljd
3 § Om den som tillhör hälso- och sjukvårdspersonalen
uppsåtligen eller av oaktsamhet inte fullgör en sådan
skyldighet enligt 2 kap. 1, 2, 2 a, 4, 6, 8 eller 9 § eller
någon annan föreskrift som är av direkt betydelse för
säkerheten i vården, får disciplinpåföljd åläggas. Om felet är
ringa eller om det framstår som ursäktligt får disciplinpåföljd
underlåtas.
Disciplinpåföljd är erinran eller varning.
Anmälan av verksamhet m.m
4. vem som svarar för anmälningsskyldighet enligt 4 och 4 a §§,"
"Handläggning i ansvarsnämnden
7 § Frågor om disciplinpåföljd skall tas upp på anmälan av
Socialstyrelsen eller av den patient som saken gäller eller, om
patienten inte själv kan anmäla saken, en närstående till
patienten.
Frågor som avses i 5 kap. 6-13 §§ tas upp på anmälan av
Socialstyrelsen eller på ansökan av den som saken gäller.
Bestämmelser om rätt för Riksdagens ombudsmän och för
Justitiekanslern att göra anmälan i sådana ärenden som avses i
första eller andra stycket finns i 6 § tredje stycket lagen
(1986:765) med instruktion för Riksdagens ombudsmän och i 6 §
första stycket lagen (1975:1339) om Justitiekanslerns tillsyn.
8 § Anmälan eller ansökan till ansvarsnämnden skall göras
skriftligen och vara egenhändigt undertecknad samt innehålla
uppgifter om
1. den enskilde anmälarens eller sökandens namn, födelsetid och
postadress,
2. namn och adress för ställföreträdare eller ombud om talan
förs av sådan,
3. vem anmälan eller ansökan avser och, om de kan lämnas utan
särskild utredning, uppgifter om dennes yrke, adress och
arbetsplats,
4. vilken anmärkning som riktas mot en anmäld, och
5. de omständigheter som åberopas till stöd för anmälan eller
ansökan.
18 § En anmälan som gäller arbetstagare får helt eller delvis
överlämnas av ansvarsnämnden till arbetsgivaren för den åtgärd
som kan ankomma på arbetsgivaren, om det är uppenbart att
ärendets behandling i nämnden inte är påkallad från allmän
synpunkt eller för att tillvarata patientens rätt.
19 § Om en anmälan till ansvarsnämnden innehåller klagomål över
brister i kontakten mellan en patient och hälso- och
sjukvårdspersonalen hos ett landsting eller en kommun eller
över något annat liknande förhållande och om det finns grundad
anledning att anta att anmälan inte kan föranleda
disciplinpåföljd enligt denna lag, får nämnden överlämna
anmälan i den delen till landstinget eller kommunen för åtgärd."
Hälso- och sjukvården skall bedrivas så att den uppfyller kraven på en god vård.
Kraven har kommit till uttryck i olika lagbestämmelser och innebär främst att patienten
Om du anser att du blivit felbehandlad eller att hälso- och sjukvården inte levt upp till dessa krav,
finns det olika möjligheter att få dina klagomål prövade".
Den 1 januari 2011 införs en ny patientsäkerhetslag. Syftet är att göra vården säkrare och att det ska bli enklare för patienter att anmäla felbehandling.
Detta innebär bland annat att Socialstyrelsen tar överHälso- och sjukvårdens ansvarsnämnds (HSAN) nuvarande hantering av patienters klagomål.
Personligt ombud är en stödinsats för psykiskt funktionshindrade som syftar till att den psykiskt funktionshindrade ska få möjlighet att leva ett mer självständigt liv, med möjlighet att ta del av samhällets utbud av vård, stöd och service på jämlika villkor.
Personligt ombud är en frivillig och kostnadsfri verksamhet
Socialstyrelsen har tillsynsansvaret både för socialtjänst och hälso- och sjukvård.
Tillsynen över hälso- och sjukvården och dess personal syftar främst till att förebygga skador och eliminera risker. Vill man anmäla brister i vården går det bra att skriva ett vanligt brev.
Den 1 januari 2011 införs en ny patientsäkerhetslag. Syftet är att göra vården säkrare och att det ska bli enklare för patienter att anmäla felbehandling.
Konsumentinstitutet Läkemedel och Hälsa är ett kompetenscenter som utvecklar konsumentkunskap i läkemedels- och hälsofrågor. Man arbetar bland annat för att de som råkat illa ut och drabbats av biverkningar och behandlingsskador ska hållas skadeslösa. På Kilens hemsida kan man läsa om erfarenheter och kunskaper om läkemedelsberoende och problemläkemedel. Man kan också läsa om konsumentdatabasen ELIN och själv rapportera om biverkningar och effekter av läkemedel.
Gratis telefonförmedling och rådgivning över hela landet. Här kan man få hjälp med att hitta alternativläkare som hjälper till med nedtrappning av psykofarmaka.
Riksförbundet för Social och Mental Hälsa. RSMH arbetar för att människor med psykisk ohälsa ska ges goda förutsättningar att komma tillbaka till ett gott liv.
Riksförbundet för hjälp åt Narkotika- och Läkemedelsberoende. RFHL är en solidaritetsrörelse för och med människor som har problem med droger och läkemedel. Medlemmar består till stor del av före detta narkomaner och av människor som har eller haft ett läkemedelsberoende.
Artiklar
Allt fler självmord inom psykvården
Få anmälningar om övervåld i psykiatrin
Husläkare i Uppsala anmäler kommunen och psykiatrin till Socialstyrelsen
Those who are dead, are not dead, they're just living in my head
And since I fell for that spell, I am living there as well.
/"42" - Coldplay
Nämn personer som fallit offer för psykiatrins icke existerande vård.
Känner du någon / vet någon som begått självmord som
du vill uppmärksamma och hedra?
psykiatrin@hotmail.com
Om självmord och för efterlevande
Hon bar på ett trauma från tsunamin och var pressad av teater och filmbolag.
Det sista decenniet av Teds liv präglades av psykisk ohälsa.
Brodern har senare berättat att Ted hörde röster
och troligen led av schizofreni.
Han begick självmord 41 år gammal, den 22 juni 1997.
L-M
Susse "kristallflickan" Albertsson
Susse hade varit i kontakt med psykiatrin sedan början av tonåren. Hon led av PTSD och
anorexia efter sexuella övergrepp. Efter en lång inläggning på S:t Görans psykiatriska klinik
började hon känna sig bättre. Hennes mamma skulle ta hand om Susses
storasysters barn över en helg. Susse kände sig inte bra och ville vara på sjukhusetför säkerhets skull. Hon vårdades enligt LPT.
På lördagskvällen 2004 tog hon livet av sig på avdelningen.Linda
Måns
Tog livet av sig i sitt hem, 13 år gammal ,
efter flera års hård mobbing.
Thomas
Thomas, runt 20 år tog sitt liv i samband
med permission sommaren 2005 från en avdelning på St:Lars, Lund.
Joakim Favre Sandin
Tog sitt liv 18 år gammal.
Lena
Tog livet av sig den 11 augusti år 2004
endast 18 år gammal.
Hon lever kvar i våra minnen
Linnéa
Tog livet av sig under en obevakad permission
från BUP som hon var inlagd på den 30 maj 2008.Endast 14 år gammal.
Ehline Karlsson
31 år gammal tog livet av sig pga felbehandling inom psykiatrin 8 september 2008.
Christian Sellergren.
21 år gammal tog sitt liv.
Hanna
9 November 1990 - 6 September 2008
Tog livet av sig på behandlingshemmet.
Aino
tog sitt liv, endast 20 år gammal.
Isabell Eriksson.
Tog sitt liv i sitt rum den 15:de september 2008, endast 16 år ung.
*
Mikael Ljungberg.
Mikael tog livet av sig 17 november 2004, inne på en avdelning på
Mölndals sjukhus i Göteborg där han vistades pga depression.
*
Anna
För medicinering blev Anna inlagd på vuxenpsykiatrin,
men blev dock bara sämre. Hon tog självmord April 2010.
Anna blev 20 år ung.
*
"Frogge"
dog på sin 17-års dag, 2007.
*
Marcus Jannes
dog 21 år ung ,Oktober, 2010.
Jaana
Mamman Jaana skulle blivit tvångsinlagd på behandlingshem,
men dog istället i självmord.
Johan
37 år gammal tog livet av sig
Lämnade efter sig en 14 årig pojke.
Psykkärring sur - KLOCKAN ÄR SENT, GÅ Å LÄGG DIG OM DU MÅR DÅLIGT.
X - Ja men jag kan ju inte sova för att jag har ångest.
Psykkärring sur - MEN GÅ Å LÄGG DIG! GONATT! *lägga på*
X - ringer igen
Psykkärring sur - NÄÄ X NU får du faktiskt ta och sluta..
X - NEJ, DU ska sluta! Jag vill prata med någon som lyssnar och jag har rätt till det,
och jag vill prata med någon NU.
Psykkärring sur - Ja då får du prata med Y
.
x *Berättar om hur hon efter flera nätter lyckats somna med hjälp av att tänka sig till lugn.
Psyk * berättar om en qi-qong kurs hon gick där hon fick lära sig att visualisera
sig ett inre leendeoch hur det har hjälpt henne. Samtalet avrundas.*
Psyk - Ja.. ett inre leende och haldol så ses vi på tisdag.
X - precis. (skrattar)
Årsta-Vantörs Socialpsykiatriska enhet
Psyk kommer med sömntabletter i porten..
- Här kommer din privata knarklangare! *springer tillbaka*
Årsta-Vantörs Socialpsykiatriska enhet
X - Jag har tagit 6 nitracepam.
Psyk - Det där hörde inte jag.
Årsta-Vantörs Socialpsykiatriska enhet
Psyk Y pratar med jouren angående X som är akut psykotisk och precis fått ett vårdintyg angående vilken medicin X ska få. Psyk Y vet att X hatar zyprexa men jouren är envis.
Psyk Y - Visst fick du en injektion zyprexa och mådde väldigt dåligt (både Y och X vet att X inte fått det).
X * Nickar*
Årsta-Vantörs Socialpsykiatriska enhet
I P1-dokumentären ”Den fastspända -flickan” berättas det om ”Nora” som våldtogs som 17-åring av förre polischefen Göran Lindberg.
Efteråt ville hon ha hjälp att bearbeta sina upplevelser, men blev ifrågasatt av psykiater Ola Gefvert.
Gefvert vägrade att låta henne träffa en kvinnlig psykolog. Först om hon skötte sig under ett halvår skulle han ”köpa” en kvinna åt henne.
Socialstyrelsen gör nu en större granskning av Ola Gefverts vårdbolag. Han träffar för närvarande inga patienter i den egna verksamheten.
Nationella Hjälplinjen.Tel: 020-22 00 60.
13.00-22.00 Alla dagar.
Jourhavande medmänniska, Tel: 08-702 16 80.
går att nå 21.00-06.00 varje natt.
Jourhavande präst, tel: 112.
är tillgänglig 23.00-06.00 varje natt.
Socialtjänsten via 112
Röda korsets telefonjour, Tel: 0771-900 800.
Måndag-lördag 14.00-22.00 och söndag 14.00-18.00.
Jourhavande kompis, Tel: 020-22 24 44.
är en telefonjour för barn och ungdomar upp till 25 år.
Måndag-fredag 18.00-22.00 och lördag-söndag 14.00-18.00.
Barnens Hjälptelefon (BRIS). Tel: 0200-230 230.
Måndag-torsdag 15.00-19.00, fredag 14.00-18.00 och lördag-söndag 14.00-17.00.
KRISKONTAKTER:
Chatta med Jourhavande kompis
Måndag-fredag: 18-22
Lördag: 14-18
Söndag: 14-18
Se Facebookgruppen Mission 2010 Stödkontakter:
HÄR
Vår MSN-lista För stödsamtal finns HÄR
Allmänpsykiatrisk avdelning, Östra Sjukhuset, Göteborg.
Patient X ligger i soffan sent en kväll och kollar på TV. Mentalskötaren ser detta och ställer sig framför TV:n.
Pysk - Här får du inte ligga.
X - Varför inte det?
Pysk - Sofforna är till för att man skall sitta i dem. Vill du vila får du gå in på ditt rum!
X - Men jag tittar ju på TV!
Pysk - Då får du göra det sittande!
Allmänpsykiatrisk avdelning, Östra Sjukhuset, Göteborg.
X - Men hallå? Jag har ju suttit här i över 5 timmar hur länge skall jag behöva vänta?
Pysk - Amen duger inte vården här så får du vända dig någon annanstans , sitt inte här och klaga!
Borås Pykatiska akutmottagning