Quantcast
Channel: Psykiatrin.blogg.se * 2008-2018
Viewing all 754 articles
Browse latest View live

Berätta din historia inom psykiatrin!

$
0
0
Få ur dig skit och ångest, skriv av dig :D
 
Berätta DIN historia för resten av världen, anonymt om du vill!
Mejla din berättelse till psykiatrin@hotmail.com
så postar jag den helt anonymt, eller med din bloggsida om du har en om du vill..
 
Här är lite grejer som jag undrar om er där ute...
 
Varför blev DU sjuk?
Varför behövde du vård?
Vem ansåg att du behövde vård?
Vad är Din historia att du hamnade inom psykiatrin?
Var det någpt i din barndom som ledde till psykisk sjukdom?
Har du några eventuella gener till psykisk sjukdom?
Var tror du själv genererat din sjukdom, miljö eller arv, eller både och?
Och hur har psykiatrin tagit emot dig?
Hur har din tid inom psykiatrin sett ut?
Vad har du fått för hjälp och vad har du Inte fått för hjälp?
Hur väl anser du att personal har empati, tid, intresse och utbildning?
Vad vill du att psykiatrin ska göra?
Vad tror du psykiatrin kommer att göra?
 
 
 

Aftonbladet gör det igen; smaklöst.

$
0
0
Att Reinfeldts vakt tagit livet av sig, har kanske ingen undgått?
I vanliga fall brukar man inte skriva om psykiatri & självmord i media, det intreserar inte läsarna;
har en Aftonbladet-reporter sagt till mig som från början ville skriva om mig.
 
Men eftersom det är en medial människa som det hänt kring så kan media i detta fall Aftonbladet,
iallafall skriva en notis och ifrågasätta säkerheten. För inte vill vi väl ifrågasätta varför en man i överhuvudtaget 
tar livet av sig?
 
 
 
 
Eftersom läsare tycker att det är såååååå tråkigt att läsa om sånt här så.. 
Varför inte då också dra till med att det ska bli lite Spännande!?
Hur gör man? Man förskönar texten lite.. kalla att hitta en kollega död som "det makabra fyndet".

En 50-åring man. Någon pappa, någons son, någons bror, någons allra bästa vän.
Och allt man ifrågasätter är; "Säpo uppger att de i prövningen bland annat kontrollerar belastningsregister, misstankeregister och Säpos egna register för att säkerställa att det inte framkommer uppgifter att personen inte är pålitlig inom säkerhetssynpunkt."
 
VAD FAN HAR SÄKERHET MED DÅLIGT MÅENDE att göra? Varför ifrågasätter man inte varför han i huvudtaget mådde dåligt?  Människor tar inte livet av sig för att de glömde köpa mjölk. Arbetsgivaren måste ta ansvar, alla runt omkring måste ta ansvar, och MEDIA måste ta ansvar. Jobbigt va?
 


Jag har mejlat för att få svar på mina frågor till dessa två som skrivit denna artikel. (TVÅ krävs det)
Jag har förrut fått svar när jag ifrågasatte "terapeuten" Eva Rusz från Aftonbladet om den här artikeln hur man missbrukar ordet "depression"
 

 
Alla utklipp är länkade till orginalsidan.

Berättelse från psykiatrin

$
0
0

Här en modig själ som berättar sin histora: 

 

Varför blev DU sjuk?

Det är ju inte en helt lätt fråga att svara på, varför just jag blev 

sjuk. Det är ju troligen inte en enskild isolerad händelse eftersom 

jag inte varit med om något sådant. Jag tror att den största delen av 

skulden får gå till att jag gick igenom tolv år i skolan med 

odiagnosticerad adhd. Jag har väl en del problem med vad som omnämns 

som duktighetssyndrom, duktigflickasyndromet och vill helt enkelt 

alltid lyckas med allting. Eftersom jag är intelligent och vet om det 

så var ju frustrationen enorm när jag inte riktigt kunde nå dit jag 

tyckte att jag borde fast jag försökte. Jag kunde inte förstå vad som 

var fel, kunde inte förstå varför jag inte bara kunde ta tag i läxorna 

som andra. Varför jag inte kunde sluta prata rätt ut på lektioner och 

störa andra. Så jag har nu många år senare kunnat dra slutsatsen att 

jag brände ut mig totalt för att försöka lyckas och för att klara 

skolan med mina svårigheter, lärarnas totala oförståelse och den 

ökande tröttheten och ångesten som smög sig på under åren.

 

Varför behövde du vård? Vad är Din historia att du hamnade inom 

psykiatrin?

När jag först sökte vård hade jag gått ut gymnasiet och påbörjat 

högskolestudier som jag helt enkelt inte orkade med. Jag började också 

själv inse att jag hade ångest och helt enkelt inte mådde bra. Det 

blev en mycket kortvarig kontakt med psykologen kopplad till skolan 

som inte tyckte jag hade några stora problem. Jag hoppade av 

studierna, började skada mig för att lindra ångesten och fick ett 

jobb. Efter ett knappt år där min frånvaro ökat allt mer och jag var 

hemma sjuk av ångest minst en gång i veckan hamnade jag efter en hemsk 

kväll slutligen på psykakuten. Jag blev inlagd och blev kvar i två 

månader. Jag behövde vård för att jag inte kunde leva på det viset jag 

levde. Jag kunde inte arbeta, kunde inte sova, kunde inte äta vettigt 

och jag skadade mig själv.

 

 

Vem ansåg att du behövde vård?

Jag själv men i akutskedet när jag fick kontakt med vården var det 

faktiskt min chef som kontaktade dom.

 

 

Var det någpt i din barndom som ledde till psykisk sjukdom?

Som sagt, ingen händelse eller traumatiskt så men jag hade ju adhd 

redan då som inte var utredd så både ja och nej.

 

Har du några eventuella gener till psykisk sjukdom?

Inte vad jag vet.

 

Var tror du själv genererat din sjukdom, miljö eller arv, eller både 

och?

Miljö främst. Men visst, sitt arv kommer man aldrig ifrån och det 

påverkar nog på sätt och vis.

 

Hur har din tid inom psykiatrin sett ut?

Likartad. Jag vårdades först på avdelning och efter det har jag haft 

samtalskontakt med stödsamtal i sex år. Har lyckats hålla mig utanför 

låsta avelningar med undantag för enstaka nätter och en kort sejour på 

en ätstörningsenhet. Har gjort en neuropsykiatrisk utredning men i 

stort sett inget annat. Jag har desperat försökt få hjälp med 

ätstörningsproblematik och fick det när jag "lyckades" gå ner femton 

kilo, innan dess togs ingen notis om vad jag sa och hur jag mådde. 

Idag har jag gått upp i vikt igen och försöker fortfarande få hjälp 

med problemen (som sitter i huvudet...) utan lycka.

 

Vad har du fått för hjälp och vad har du Inte fått för hjälp?

Jag har erbjudits medicinering som jag tackat nej till samt har 

stödsamtal. Det har pratats om dbt ett par gånger men aldrig blivit 

något. I övrigt har inget erbjudits eller pratats om. Jag har 

efterfrågat annat, bland annat hjälp att lära mig hantera mina 

svårigheter som hänger ihop med adhd men fått svaret att inget sådant 

finns.

 

Hur väl anser du att personal har empati, tid, intresse och utbildning?

Det är extremt varierande men bortsett från min nuvarande 

samtalskontakt så upplever jag generellt att empati och intresse är en 

enorm bristvara. Även tiden. Utbildning saknar jag till viss del. 

Ätstörningsenheten hänvisar mig och mitt matproblem till 

öppenpsykiatrin och där är kunskapen om ätstörningar skrämmande låg. 

Det finns ingen på hela min mottagning som anser sig ha kunskap nog 

att bemöta mina problem. Men, rent allmänt så känns det mest som att 

jag inom psykiatrin är mina diagnoser och mina problem snarare än en 

individ, att intresset inte rör sig djupare än att dom tycker det vore 

skönt om jag blev frisk så dom blev av med mig. Typ.

 

Vad vill du att psykiatrin ska göra?

Jag vill att dom ska sluta fråga mig ad jag vill ha för hjälp för jag 

vet inte. Jag behöver få förslag. Jag vet ju för sjutton inte ens vad 

som är möjligt att få. Jag har ju inte heller en aning om vad som 

fungerar för mig och kan inte svara när dom frågar vad jag tror skulle 

hjälpa. Jag vill helt enkelt ha en bättre handledning och mer 

initiativ från vårdens sida och att dom slutar dumpa över allt på mig. 

Eftersom jag inte har kunnat ge femton förslag på behandling jag vill 

ha har det inte heller blivit något. Det enda jag kommit på är ju 

hjälp att hantera mina adhdproblem och det säger dom inte finns. Jag 

har också sagt att jag inte vill ha en gruppbehandling och då finns 

det tydligen nästan ingenting. Jag skulle vilja kunna säga att jag är 

intresserad av det här eller det här men jag kan inte och önskar 

därför mer hjälp i den frågan.

 

Vad tror du psykiatrin kommer att göra?

Fortsätta fråga vad jag vill ha för behandling. Fortsätta tjata om 

medicinering. Förr eller senare kasta ut mig trots att jag inte mår 

ett dugg bättre.

Berättelse från psykiatrin: 2

$
0
0

Nicole berättar:

"Varför blev DU sjuk?

Åh det är så många faktorer som spelar roll där. allt från mobbning i skolan till brutala våldtäkter till missbruk. Ända sedan barnsben har jag varit en grubblare och hållit mig mycket för mig själv, vilket gör att man analyserar allt, på gott och ont.

 

Varför behövde du vård?

Jag dolde min sjukdom så länge men då jag verkligen sökte vård så var det för att jag hörde röster som sa till mig att ta livet av mig. och jag kunde inte motstå dessa röster. då fick jag söka hjälp.

 

Vem ansåg att du behövde vård?

Eftersom ingen riktigt visste vad jag gick igenom så var det ingen som tog mig på större allvar när jag sa att jag mådde dåligt. allt jag hade behövt göra var att visa mina armar så hade de nog tagit mig på allvar.

jag tror det var jag som tog beslutet att söka hjälp och den första läkaren jag träffade, la in min på psykakuten direkt för att kunna göra flertalet undersökningar ang mina röster, för att utesluta tumörer och liknande.

 

Vad är Din historia att du hamnade inom psykiatrin?

hela mitt liv typ. det började smått redan på dagis. men det var väl framför allt denna läkaren som la in mig direkt för att utreda mig

 

Var det någpt i din barndom som ledde till psykisk sjukdom?

det beror väl lite på när man anser att barndomen tar slut. mobbningen och den ständiga utfrysningen hjälpte ju inte till, men det var framför allt när jag var 14 och blev våldtagen första gången som jag insjuknade på riktigt

 

Har du några eventuella gener till psykisk sjukdom?

jag tror inte det. när läkarna alltid frågat det så har jag hört med familjen och de sagt nej, men sen har jag oxå hört att bland annat min moster mått riktigt dåligt så jag vet inte riktigt.

 

Var tror du själv genererat din sjukdom, miljö eller arv, eller både och?

helt klart båda. jag är ju den jag är, alltså analyserar sönder allt och grubblar osv, vilket aldrig är bra när man mår dåligt. samtidigt har jag  varit med om riktigt hemska trauman.

 

Och hur har psykiatrin tagit emot dig?

första läkaren jag träffade var bra. han brydde sig men sen gick det bara neråt. jag tror det var andra gången jag var inlagt på psykakuten, då blev man kallad dum i huvudet för att man visade tecken på psykiskt ohälsa. den mannen tryckte ner mig något fruktansvärt. han har varit den värsta som jag upplevt men egentligen har det bara funnits två personer av alla som jag verkligen gillat. och det var den första och den sista av alla jag träffat.

det värsta tror jag med psykiatrin är att de bara vill mata en med piller så man blir bort domnad. man kan behöva lite för att ta bort udden så man iaf kan prata. men då mycket som de stoppar i oss är fruktansvärt. de vill bara fixa til symptomen men näst intill skiter i orsaken

 

Hur har din tid inom psykiatrin sett ut?

det växlar ju från gott till ont. men ärligt så minns jag inte mycket eftersom jag var så bedövad av alla piller

 

Vad har du fått för hjälp och vad har du Inte fått för hjälp?

det som har hjälpt mig mest var DBT, det tog ett tag men när jag väl kunde se minsta skillnad så började jag tro på det och då blev jag bättre snabbt. sen var det upp till mig.

 

Hur väl anser du att personal har empati, tid, intresse och utbildning?

det är inte många som har empati. man får en tablett så de kan få lite lugn och ro, och sen är det vårat fel att man blev beroende och missbrukare. då är man bara till ännu mer besvär. men när man hittar någon som bryr sig och som man känner sig trygg med, det är då man kan börja jobba mot förändring. de finns, men de är inte många

 

Vad vill du att psykiatrin ska göra?

lyssna till orsaken istället för symptomen.

 

Vad tror du psykiatrin kommer att göra?

fortsätta mata oss med piller"

Berättelse från psykiatrin: 3

$
0
0

http://bokstavsbarn.myshowroom.se/ berättar:

 

"Varför blev DU sjuk?

Varför jag blev sjuk finns det nog inget enkelt svar på. Tror inte att det är en speciell händelse i mitt liv som skapat de problem som jag idag har. Jag tror att många av de problemen jag har är ärvda. Sedan har händelser i mitt liv påverkat mig och gjort mig "sjuk".

 

Varför behövde du vård?

Jag behövde vård eftersom jag inte klarade av att gå till skolan. Jag hade ångest varje kväll och låg vaken om nätterna och oroade mig för skolan. Jag blev djupt deprimerad och klarade inte av någonting i vissa perioder.

 

Vem ansåg att du behövde vård?

Det var min mamma som första gången kontaktade BUP när jag var kring 8 år gammal. Förstod inte konceptet med bup och gjorde som jag alltid gjort. Ljög och sa att allt var bra. Rätt snabbt blev jag förklarad som skoltrött och det blev inga mer besök hos bup förens ett par år senare.

 

Vad är Din historia att du hamnade inom psykiatrin?

Min "skoltrötthet" som dem kallade det på bup första omgången jag var där blev bara värre och värre. Min mamma kände sig väldigt maktlös när det gällde att försöka få mig till skolan. Jag verkligen fruktade skolan. Jag avskydde miljön. Att sitta instängd i ett rum fullt av människor är en mardröm för mig. Så när jag var 11år kontaktade mamma BUP igen. Men ingen tog mina problem på riktigt allvar. Det skrevs ut massa mediciner och jag fick komma till en psykolog och prata. Men man gjorde aldrig några riktiga försök med att diagnostisera mina problem. För läkaren sa att det var fel att ge diagnoser till barn.

Jag mådde sämre och sämre och började självskada mig riktigt ordentlig när jag var runt 13 år. Hade länge vart rätt destruktiv innan. Började med flit att riva och nypa mig själv redan när jag gick på lekis för att jag upptäckte att smärtan gav mig lindring. (Det var ju också en smärta jag kunde förstå och ta hand om).

Vid 15 års ålder skar jag mig dagligen och gick aldrig till skolan. Jag skaffade pojkvän för första gången. En kille som , Vill egentligen inte säga våldtog. Men i alla fall tvingade mig till sex som jag inte ville ha. Mitt självdestruktiva beteende blev värre och jag började låta mig utnyttjas sexuellt för att jag tycket inte att jag förtjänade annat.

När jag var runt 17-18 började jag förstå vad psykisk ohälsa var och jag fick mer förståelse för mig själv. Jag sökte information på internet och försökte sluta självskada. Det tog mig flera år att bli helt självskadefri.

Strax innan jag skulle fylla 18 flyttades jag över till vuxenpsyk. Där har allting gått extremt långsamt. flyttade till en annan stad och det gick sex månader och ingen remis hade skickats till den nya psykiatrin, så fick gå till akutpsyk och dem skickade en remis på 5 minuter. (skrev den medans jag satt i rummet) .

 

Var det något i din barndom som ledde till psykisk sjukdom?

Jag har egentligen haft en bra barndom.Har inte vart med om några hemska upplevelser när jag var liten,Men jag har haft ångest så länge jag kan minnas. Vilket gjorde att jag var en konstig unge och det ledde till att jag blev mobbad. Vilket i sin tur ledde till mer psykisk ohälsa.

 

Har du några eventuella gener till psykisk sjukdom?

Ja, vi har depressioner på mammas sida och neuropsykiatriska funktionsnedsättningar på pappas sida.

 

Var tror du själv genererat din sjukdom, miljö eller arv, eller både och? 

Jag tror absolut att det är en blandning.

 

Och hur har psykiatrin tagit emot dig? 

Jag har ofta känt att jag inte blivit tagen på allvar under tiden jag gick på BUP. Jag sågs som lat och skoltrött. Mina självskador sket dem i. Har i efterhand läst min journal där dem beskrivit mig som en tjej mer "rispärr" på armarna. (kan ju tilläggas att det gått åt många stygn i de "risporna")

Jag känner att det är brist på personal. Det är nästan omöjligt att få en tid med min läkare. En gång fick jag vänta 6 månader på att få träffa honom för att diskutera medicin byte.

 

Hur har din tid inom psykiatrin sett ut?

Jag har haft nästan konstant kontakt med psykiatrin sedan 11 års ålder, är i dag 22 år. Så halva mitt liv har jag haft kontakt med psykiatrin. Jag har vart inlagd på BUP flertalet gånger och på vuxenpsyk nån gång, jag har fått mediciner och jag har haft ett par psykologer att prata med. Vid 20 års ålder gjordes äntligen min utredning. Jag diagnostiserades då med Asperger, ADD, GAD med panikångest och atypisk depression.

 

Vad har du fått för hjälp och vad har du Inte fått för hjälp?

Jag har fått mediciner utskrivna och jag har vart inlagd ett par gånger. Har haft psykologer att prata med och efter 10 år inom psykiatrin fick jag diagnos. Vet inte vad för hjälp man kan vänta sig i min situation, Men att hjälpen inte har vart tillräcklig är ju rätt klart. Har fortfarande ingen fungerande medicinering, har ingen fungerande psykologkontakt och läkaren har tid att träffas MAX 2 gånger om året.

 

Hur väl anser du att personal har empati, tid, intresse och utbildning?

Jag har tyvärr aldrig träffat någon som jag tycker visar empati. Jag tycker att allt har vart väldigt hårt och kantigt inom psykiatrin. På barn psyk tex, var jag livrädd för personalen efter som dem var så otrevliga. Enda gången någon valt att sitta och hålla mig i handen genom en ångest attack är när jag låg på en somatisk avdelning. Det var alltså en "vanlig" sjuksköterska som brydde sig.

 

Vad vill du att psykiatrin ska göra?

Jag vill att psykiatrin ska vakna upp och inse att det behövs mer personal och förnyade tankebanor. Psykiatrin är fast i gamla hjulspår kanske till och med hjulspår från 60-talet. Jag vill också att det ska vara lättare att få hjälp. Jag upplever ofta att det bara är dem som orkar kämpa mot psykiatrin som får vård. Dem som inte orkar skrika och bråka glöms bort. Lika så dem som är för sjuka för att kunna ta sig till en psykiatrisk enhet. De får inte heller någon hjälp i många fall.

 

Vad tror du psykiatrin kommer att göra?

Just nu har jag inga större hopp om att psykiatrin kommer göra något alls."

 

Änglar inom psykiatrin

$
0
0
Vi har fått in FLER änglar! 
Vilken ängel inom psykiatrin vill DU hylla?


TACK FÖR ETT VÄRDIGT BEMÖTANDE
MED HÄNSYN, TID OCH EMPATI.
KRAM



 

Åke, dagsjukvården, Lidköping. 

KentVuxenpsykiatrin, Lidköping.

AnitaPsyk avd 1, Falköping. 

Anna som jobbade en liten period,Psyk avd 1, Falköping. 


Britt-Marie, Psyk avd 1, Falköping. 

Tack för att ni hjälpt mig att överleva såhär långt!  

 

Ewa Brodin-Hollander, Finjagården.

Utan henne hade jag aldrig kommit dit jag är idag. <3

 

Elisabeth Rohdin Åkesson 

 

 Sjuksköterskan Malin,
avdelning PIVA i Varberg.
 
 
Carita, msk, avd 151. Danderyds sjh.

Tack till Marja på Mobila Teamet och POA
i Uppsala för att du lyssnar och bryr dig om på riktigt!

Tack till "Sankt Göran" på avd 123 Uppsala.
Det behövs fler helgon bland drakarna..

Berit Gustafsson, avd 22, Varberg,

Helena Wallin, msk,
Helene, msk (natt),
PRIMA vuxenpsykiatri,
Danderyds sjukhus.

Camilla Lindberg, sjuksköterska,
Najaden i Helsingborg.

Jonas, psykakuten, Helsingborg.

"Tack till receptionisterna på Allmän Psyk. 1 i
Uppsala som är vänliga, hjälpsamma och behandlar en med resepekt"

Siv och Birgitta,

Årsta-Vantörs öppenpsykatriska mottagning.


Annette Olsson
"Du är den bästa kuratorn som finns"


Sijam Dedic
Sjuksköterska,
Katarinahuset,
Stockholm.

Gerd Eliasson,
Affektiva Enheten i Sundsvall

Martine Köck, psykolog,
Östra Sjukhuset, Göteborg
- du gav mig ljuset tillbaka!!! Saknar dig <3

Anders Berntsson,
Chefsöverläkare PRIMA vuxenpsykiatri.
Danderyds sjukhus.

Mari-Louise Nilsson, Ätst. enheten, Varberg.

Ninni Hjalmers, Östra sjukhuset, Avd 336.

ANNELI, Annika F, Ewa.

Ulrika Ehres, socionom, Östra sjukhuset, Avd 336.

Berit Gustafsson, Avd 22, Varberg.

Marie och Cathrine Bjerke, Avd 19, Halmstad.

Annika Eriksson, Röda Villan, Halmstad.


Eva.K, Mimmi & Gun -Britt,
Avdelning 10, Hudiksvalls sjukhus.

Maria Brossner, Dr, Ätstörningsmottagningen,
Allmänpsykiatriska kliniken i Malmö.

Yvonne Kluge, kurator, Ätstörningsmottagningen,
Allmänpsykiatriska kliniken i Malmö.

Ann Wibring, sjukgymnast, Ätstörningsmottagningen,
Allmänpsykiatriska kliniken i Malmö.

Wivian Isaksson, Allmänpsykiatriska kliniken i Malmö.

Marini, avdelning 124,  Uppsala

Patrick & Göran, avdelning 123, Uppsala

Anna, Unga Vuxna mottagningen,Uppsala

Ewa, Kajsa och Malin, sjuksköterskor.
Skötare; Anneli, Annika A och Yvonne,
Anorexi - bulimi avdelning 336,
Drottning Silvias Barn och Ungdomssjukhus.


Paul, Pontus, Sofie och Stina,
psykakuten, Malmö.

Finjagårdens fantastiska personal med all sin kompetens,
värme och förståelse!

Erik Olsson, Psykologpartners, Helsingborg.



Ssk Ewa K. Ätstörningsenheten Korallen,
Uddevalla Sjukhus.

Anna, skötare, Anorexi avd 336
Drottning Silvias Barn och Undomssjukhus.

Avdelningschef Britt, Avd 336 anorexi slutenvård.


Redan nämnda, aldrig glömda:
Camilla och Annika F samt Tom och Dr. Ninni Hjalmers på avd 336 på DSBUS.

Irene och Tord, F41, Umeå.

Jonas och Ulrika, F41, Umeå.

Linda Forsell-Lindberg, Mobila Teamet, Umeå.




Fredric, Psykoterapeut på Team 2,
Psykiatriskt Öppenvårdscentrum
Lergöksgatan, Göteborg

Alla receptionister på Psykiatriskt Öppenvårdscentrum
Lergöksgatan i Göteborg -
för att de alltid möter en med respekt och ett leende.


Carina Broman,
KBT - terapeut - Mariestad

Juan Hidalgo, Timanställd, NÄL.

Ulrika Ehres,
Östra sjukhuset- anorexi/bulimi

Svetlana Volkova,
läkare, psykiatrin Lindesberg.

Irene,
F41 på Norrlands universitetssjukhus.

Tord,  
F41 på Norrlands universitetssjukhus.

Ulla-Karin, Kulaboda, Skövde.

Carin Thåström, Personligt ombud, Hässelby/Vällingby.

Ann-mari, Bup Akuten, Falun

Katarina Fagerberg, överläkare, BUP Falun

Margareta Ersson, kurator,  Avesta

Jessica Andrén Dahlkvist,
Skötare, Barn och Ungdomspsyk i Gävle


Håkan Andersson,
Stefan Brandén,
Mohammad,
Lasse,

nattmsk
Årsta-Vantörs Socialpsykiatriska enhet

Annelie
Årsta-Vantörs Socialpsykiatriska enhet

Gunilla Bohm,
sjuksköterska på avdelning 27 i Gävle

Annie Hurtig,
skötare på avdelning 27 i Gävle

Martin och Gun,
skötare på avdelning 27 i Gävle

John, Mobila Teamet, Borlänge

Magda, skötare avd 151, Danderyd

Marie, skötare avd 151, Danderyd

Helena, skötare avd 151, Danderyd

Ann R, sjuksköterska/terapeut
Unga Vuxnamottagning, Danderyd

Eva Schmidt, överläkare Unga Vuxna, Danderyd

Helena i receptionen på Unga Vuxna, Danderyd
och alla andra som alltid hälsar och är omtänksamma på mottagningen.


Rikke Kjelggard, psykolog,
Psykologpartners i Malmö.

Marie, skötare på Maria Ungdom Akut


Kari Erkonen, överläkare.
Psykosmottagningen, Kungsängen.

Gunilla Bernhardsson,
Pensionerade ÖL,
Ulleråker avd 100 bl.a

Ingmar Holmlöf,
Psykiatriker/Öl,
Ulleråker beroendemott.


Tony, BUP akut, Malmö

Michelle, BUP akut, Malmö

David, BUP akut, Malmö

Per, BUP behandlingsavdelningen, Malmö

Christel, BUP behandlingsavdelningen, Malmö

Elisabeth, BUP akut, Malmö

Kerstin, BUP akut, Malmö

Sofia, BUP öppenvård, söder Malmö


Annika Borgström, kurator,
ungdomsmottagningen i Sandviken.

Eva och Anita, semestervik. avd 151 Danderyd

Annika, msk, (bland annat timvik) på avd 151

Ellinor, ssk avd 151 Danderyd

Carita, msk avd 151 Danderyd

Lisa, läkare psykjouren Danderyd


Helénè R, var ST-läkare (tom mars/april 2009)
Lidingö psykiatriska mottagning


Anneli Bergesen, avd 336,  Östra.
.
Bo Lindahl,
läkare,  BUP inom NU-sjukvården.

Therese Pahlberg, Ssk, avd 150 Danderyds sjukhus.


Kerstin,
Ssk, avd 150 Danderyds sjukhus
.

Emil,
skötare, avd 150 Danderyds sjukhus.


Ulla Vourenmaa,
behandlare, enhet nord Sachsska barnpsyk.

Charlotta Nynäs,
kurator,
ungdomsmottagningen i Gävle.


Lotte,
sjuksköterska Danderyds psykiatri.

Janni,
ssk student Danderyds psykiatri.

Katarina,
msk Danderyds psykiatri.

Karin B,
Chefssjuksköterska, Åkersberga öppenpsykiatri.

Margot S,
msk, Åkersberga öppenpsykiatri.

Synnöve Åkervall,
psykiater, Göteborg.

Karin Hammarlid,
psykiatrin, St:Görans sjukhus, Stockholm.

Marita Bergström, Bup mottagningen, Sollefteå.

Jonna, Bup akuten, Östra sjukhuset, Göteborg

Olle, Bup akuten, Östra sjukhuset, Göteborg

Ylva, Anorexi slutenvård, Östra sjukhuset Göteborg

Ninni, överläkare, Anorexi/bulimi, Östra sjukhuset Göteborg

Kajsa W , Malmfältens psykiatri.

Peter Csatlos, DBT-enheten, Karolinska sjukhuset

Hans Möller-Wiklund,
Lidingö psykiatriska öppenvårdsmottagning

Annika, sjuksköterska, Huddinge sjukhus.

Pernilla, mentalskötare, Huddinge sjukhus. 

Benny, avd 55, NÄL.


Gunilla Paulson-Karlsson
, psykoterapeut,
BUP Östra, Göteborg


Ola
Helmerius, psykolog,
Årsta Vantörs Öppenvårdsmottagning.


Göran,
mentalskötare , Avd.123, Uppsala

Maja,
sjuksköterska BUP akut Malmö

Anette,
behandlingsassistent BUP akut, Malmö


Lena Bäcklin,
sjuksköterska,
Barn- och ungdomspsykiatriska akut och behandlingsavdelningen Gävle


Simone,
skötare natt,
Barn- och ungdomspsykiatriska akut och behandlingsavdelningen Gävle


Anna Stålnacke,
skötare avd 141,
vuxenpsyk Danderyds sjukhus.

Lotta Wiener, ssk avd 141,
vuxenpsyk Danderyds sjukhus.

Nanna Byström, AT-läkare avd 141,
vuxenpsyk Danderyds sjukhus.

Hanna Sahlin Berg, DBT-terapeut,
Borderlineenheten Karolinska sjukhuset.

Helen, ssk natt avd 141, vuxenpsyk Danderyds sjukhus.

Yvette Nagy, skötare PIVA Danderyds sjukhus.

Ann, ssk natt avd 141 vuxenpsyk Danderyds sjukhus.

Anne-Lee Alyhr, msk, Årsta-Vantör.

Jill Öberg, msk, Årsta-Vantör.

Britt-Marie - msk natt, Årsta-Vantör.

Marie-Lousie Frånberg - f.d. läkare, Årsta-Vantör


Åsa Gustafsson, psykolog,
Kungälvs Öppenpsykiatriska Mottagning.

Camilla Karlsson, mentalskötare,
Årsta-Vantörs Socialpsykiatriska enhet.


Lovisa, Alnängsmottagningen, Örebro.

Annika F, Avd 336, Östra sjukhuset.

Anders Walther, neurolog och psykläkare,

Trollhättan & NÄL.

Karin Mellin,
Capio Anorexicenter, Stockholm.

Kia, Årsta-Vantörs Socialpsykiatriska enhet.

Håkan, Årsta-Vantörs Socialpsykiatriska enhet.

Ann-Charlotte Wulcan, BUP, Trollhättan.

Amante Tafasse, doktor,
Avd 12, Hässleholm.

Maj Åkerback, psykolog, BUP, Kalmar.

Marianne Engström, BUP.

Maggan, BUP.

Ghassan Chahla,

Robin Söder, mentalskötare,
Årsta-Vantörs Socialpsykiatriska enhet.

Peo, BUP-akuten Östra Sjukhuset.

Anneli, skötare,
Avd 336, Östra sjukhuset

Camilla,
nattssk,
Avd 336, Östra sjukhuset

Ulrika Bonde, BUP Kungälv.

Ulrika Ehres, Anoreximottagningen
Östra sjukhuset, Göteborg.

Lena, Anorexislutenvården
Östra sjukhuset, Göteborg.

Jenny, Sjukgymnast,
Anorexislutenvården Östra sjukhuset, Göteborg.

Tom, Kock,
Anorexislutenvården Östra sjukhuset, Göteborg.

Eva Eriksson-Gordon, överläkare,
barn- och ungdomspsykiatriska akut
& behandlingsavdelningen, Gävle.

Florense, Mobila teamet, Nyköping.

Lars Löfgren, psykolog,
Barnpsykiatrin avd 45, Sunderby sjukhus.

Catherine Svalenius, vuxenpsykiatrin, Lund.

Birgitta Ström, skötare,
Avd. 92, PIVA, Västerås.

Kristina Sköld,
Psykiatriska öppenvården, Kristianstad.

Alf Claesson, psykiatriker, Växsjö.

Göran Johnsson, psykiater.
Privat mottagning i Kristianstad & Malmö.

Annika Severin,
läkare, Årsta-Vantörs Socialpsykiatriska enhet.

Jonas Lundberg, kurator,
Hjälmareds folkhögskola, Alingsås.

Lena - Natt,
Årsta-Vantörs Socialpsykiatriska enhet.

Ilse - Årsta-Vantörs Socialpsykiatriska enhet

Susanne Gustavsson, Ersta psykklinik.

Johan Lisra, fd Farsta gymnasium.
Malung- Sälens Gymnasieskola.
(Bästa lärare + kurator!)

Andreas, skötare, 240 Mölndal.

Claudia, BUP, Uddevalla.

Josefin, Avd 55 NÄL.

Bosse, Lithiumsköterska, Uddevalla.

Nina Haag, Psyk och Ungdomsteamet, Vänersborg.

Lisa Schmidt, Psykiatrisk Sjukgymnast,
Psykiatrin Kungälvs Sjukhus

Agneta Hall, Psykiatrisk Arbetsterapeut,
Psykiatrin Kungälvs Sjukhus

Paula, skötare, Avd84 MAS


Jenny, skötare, Avd84 MAS


Pernilla Hedin


Eva, DBT- terapeut Finjagården

Caroline, DBT-terapeut Finjagården

Anders, DBT-terapeut Finjagården

Sanne, DBT-terapeut Finjagården


Britt-Marie Hallbäcken, DBT-terapeut,
Unga vuxnamotagningen, Uppsala.

Ulla, överläkare psykiatri UMAS.

Lena E, nattssk,
Årsta-Vantörs Socialpsykiatriska enhet.

Hannele Berzelius,
Vuxenpsykiatrin, Lindesberg.

Marita Hjelm, skötare,
Unga vuxnamottagningen, Uppsala.

Mia Ramklint, forskare, fd överläkare
Unga vuxnamottagningen, Uppsala.

Marita, kurator
avdelning 31, S:t Lars sjukhus, Lund

Mona Ejdsell, terapeut
öppenvården Värmland

Per Åke Widmark, UBB ungdom, Örebro

Erik Elénius, överläkare
Unga vuxnamottagningen, Uppsala

Jill Bengtsson,
Fd Västerviks psyk - öppenvård

Shiler, överläkare
akutbarnpsykavd 45, Sunderby Sjukhus

Suzi, psykolog
akutbarnpsykavd 45, Sunderby Sjukhus

Sofie Lindberg ,
Norrtälje psykiatriska öppenvårdsmottagning

Ann Söderman Gisslandi,
Norrtälje psykiatriska öppenvårdsmottagning

Ulrika Dahllöf,
Årsta-Vantörs Socialpsykiatriska enhet

Anders Söderberg,
Årsta-Vantörs Socialpsykiatriska enhet

Nina Turkka, BUP Farsta
fd Skärholmens öppenpsykiatri

Lie-anne Hertzén,
Årsta-Vantörs Socialpsykiatriska enhet

Anna, fd BUP Västerås

Erik Lind, läkare (fd Huddinge)

"Skånska" Rita Ssk,
Årsta-Vantörs Socialpsykiatriska enhet

Pontus,
BUP-akuten Sthlm

 

Lars Larsson,

Uppsala, avdelning 123.

 

Anna och Ann-Sofie

Kom vidare - Uppsala

 





Vet du om någon inom psykiatrin
som är värda ett tack?
Skriv in under kommentarer!
(Jag tar bort kommentarerna så ni behåller er anonymitet)

 


 




SÄTT BETYG PÅ DIN MOTTAGNING OCH DOKTOR!

Ta en titt på Psykos favoritdoktor Erik Lind
Sätt betyg och kommentera din egen favvodoktor!

 

Teatergruppen spelar på konferans!

$
0
0
Då är det ju värt att gå dit :D
 http://rsmh.se/konferens/
 
 
 
 

Berättelse från psykiatrin: 4

$
0
0

 

trainoverwater.wordpress.com

Berättar om sin historia med psykiatrin!

 

Varför blev DU sjuk?

Jag vet inte riktigt varför jag blev sjuk. Har aldrig varit med om något som inom vården klassats som "traumatiskt."

 

Varför behövde du vård?

Jag fick min första riktiga kontakt med psykiatrin (BUP), det året jag skulle fylla 17, alltså första året på gymnasiet. Då hade jag haft depressioner till och från sedan barndomen, jag skadade mig, skolkade och hade vredesutbrott. 

Jag hade helt enkelt mått dåligt under en lång tid och blev bara sämre. 

 

Vem ansåg att du behövde vård?

Mina föräldrar. De var väldigt bestämda med att jag behövde en samtalskontakt, för de såg ju att det inte var bra med mig. 

 

Var det något i din barndom som ledde till psykisk sjukdom?

Mina första depression bröt ut efter en period av intensiv mobbning, då var jag 9-10 år. 

 

Har du några eventuella gener till psykisk sjukdom?

Ja, har flera nära släktingar på pappas sida, varav jag vet en som begått självmord och andra som har varit sjuka. 

Plus att nära släktingar till min mamma har varit lidit av schizofreni osv. 

 

Var tror du själv genererat din sjukdom, miljö eller arv, eller både och?

Mest arv, men till viss del miljö. Jag har fått höra att jag har en stark sårbarhet från båda mina föräldrar. Men jag har ändå haft en bra uppväxt med en familj som älskat mig och brytt sig, även om min skolmiljö var dålig. 

 

Och hur har psykiatrin tagit emot dig?

Det är en svår fråga. Det beror helt på vart man hamnat, för mig var BUP bättre än Vuxenpsykiatrin. De brydde sig mer och jag fick intrycket av att de försökte mer. Har träffat flera idioter inom psyk som bara försökt trycka ner mig, men på vissa sätt har de tagit mig på allvar. Kanske beror det på att jag haft föräldrar som varit väldigt engagerade och tjatat på vården och läkare eftersom jag själv inte har orkat. Men min uppfattning är ändå att de halvt gav upp om mig, vilket fick mig att ge upp om mig själv också. Slutenvården sa till mig att de inte kunde hjälpa mig, att jag testat allt de hade att erbjuda och ingenting hjälpte. Sedan skickade de iväg mig till öppenvården igen. Det fick mig att känna att jag var hopplös, och jag är nog inte den enda som fått den känslan efter många år av psykisk ohälsa.

 

Hur har din tid inom psykiatrin sett ut?

Först kom jag till BUP efter en kort sväng på ungdomsvården. På BUP blev det en kort inläggning på deras akutavdelning och jag hamnade i kö till ett behandlingshem för barn och ungdomar. Hann fylla 18 innan jag fick en plats och när jag flyttades till vuxenpsykiatrin så glömdes det där med behandlingshem bort helt. Men efter två år, det år jag skulle fylla 20, sa psyk till mig att de inte kunde hantera mig och mina problem, så återigen började det pratas om behandlingshem. Då hade jag snurrat runt på slutenvården väldigt mycket. Skickades till ett behandlingshem i en annan del av Sverige och där är jag än idag, ungefär 1,5 år senare, och det är först där jag fått behandling som hjälpt mig. 

Men innan jag fick en plats där hade jag tur, eftersom min läkare och psykolog i öppenvården tog sig tid och träffade mig en gång i veckan. 

 

 

Vad har du fått för hjälp och vad har du Inte fått för hjälp?

Jag tror att jag blivit skickad till slutenvården många gånger just för att resurserna i öppenvården inte räckt. Men sen kan jag ju se att jag har haft en otrolig tur, jämfört med många andra, eftersom jag fick komma till ett behandlingshem där jag fått DBT-behandling.

 

Hur väl anser du att personal har empati, tid, intresse och utbildning?

Jag tycker att personalen måste utbildas mer, kanske gå en kurs i medmänsklighet. När jag varit inlagd på sjukhus har det känts som att flera i personalen bara var där för att fördriva tiden. De kollade på tv, lekte med sina mobiler och vissa var totalt känslokalla och nästintill elaka. Men å andra sidan finns det gulkorn inom psykiatrin, med personer som bryr sig och engagerar sig i sina patienter också.

Men det är först på behandlingshemmet, (ett privat), som jag har känt att jag har blivit lyssnad på och inte bara matad med tabletter, där de brytt sig och tagit sig tid, även utanför arbetstid, för mig. 

Och det är just det, att när man jobbar så nära med människor existerar inte problemen bara mellan klockan 8-5. Utan det är ju hela dygnet och jag förstår att psykiatrin inte kan jobba hela dygnet, men då borde det anställas fler. 

 

Vad vill du att psykiatrin ska göra?

Jag vill att vården inte ska ge upp om någon, utan verkligen ta sig tid att försöka göra saker och ting bättre. För om någon läkare eller psykolog säger att ingenting hjälper och att de inte kan göra mer, känns det som om de skrivit på ens dödsdom, och det är inte okej. Det är inte okej att ge intrycket av att det inte finns någon hjälp att få. 

Men det jag vill att de ska göra för mig när jag flyttar hem är att inte anse att jag är för frisk för att få öppenvårdskontakt för att de inte har resurser, trots att behandlingshemmet anser att jag kommer behöva fortsatt vård.

 

Vad tror du psykiatrin kommer att göra?

Jag tror att de kommer glömma bort mig, anse att jag inte behöver så mycket hjälp förrän jag (vilket jag verkligen inte hoppas), har gått ner mig totalt igen och ingenting fungerar. Visst behöver man vara antingen frisk så att man orkar kämpa för vård, eller så sjuk att man inte kan någonting, förrän de reagerar. men om man som jag, är någonstans i mitten, utan behov av slutenvård men inte tillräckligt frisk för att klara mig själv helt, tror jag att man blir lite lämnad utanför tills det gått för långt. 


Berättelse från psykiatrin: 5

$
0
0

 

Erica-Natalie

http://ekblaad.blogg.se

berättar om sin kontakt med psykiatrin...

 

 

Varför blev DU sjuk?

Jag har haft en väldigt trasslig uppväxt med misshandel både psykiskt och 

fysiskt. Jag blev mobbad i skolan och fick stryk även där. Det var aldrig någon

som tog min situation på allvar. Socialen var inblandade men dom blunda för vad som hände!

 

Varför behövde du vård?

Jag hade bränt ut mig och mådde fruktansvärt dåligt. Mitt självskadebeteende hade också

ökat markant.

 

Vem ansåg att du behövde vård?

Det var min fostermamma som tog tag i saken när jag en dag hade skurit mig och bara ville dö

 

Vad är Din historia att du hamnade inom psykiatrin?

Jag skar mig och döljde det läänge. Till slut orka jag inte mer och tog emot hjälpen jag erbjöds.

Ville inte fortsätta leva så som jag gjorde då.

 

Var det något i din barndom som ledde till psykisk sjukdom?

Ja mycket misshandel, övergrepp,mobbning och ingen tog mig på allvar

 

Har du några eventuella gener till psykisk sjukdom?

Jag har väldigt nära släktingar som led av psykiska problem

 

Var tror du själv genererat din sjukdom, miljö eller arv, eller både och?

Jag tror det beror på min uppväxt

 

Och hur har psykiatrin tagit emot dig?

Dom tog emot mig väldigt väl. Fick direkt hjälp med mina problem. Ett och annat misstag har dom

allt gjort. Men dom tog sig tid och lyssnade på mig och vi skapa min medicin lista tillsammans.

Dom hjälpte mig även till att få en plats på ett gruppboende där jag bor nu.

 

Hur har din tid inom psykiatrin sett ut?

Väldigt rörig. I början när jag var mycket yngre 9-10 år ville jag inte alls ha kontakt med dom.

Jag hatade att leka i deras terapi sandlåda. Avskydde verkligen BUP. Men när jag blev äldre 18 år

såg jag det helt annorlunda. Jag fick verkligen hjälp. Trodde aldrig det var möjligt

 

 

Vad har du fått för hjälp och vad har du Inte fått för hjälp?

Jag har fått hjälp med att hantera mitt självskadebeteénde och fått tips på vad man kan göra när ångesten kommer.

Jag har också fått hjälp med mina två "olika" personligheter jag lever. Den elaka behöver inte alltid vinna.

Men vad jag aldrig fått hjälp med är min ätstörning. Jag har väldiga problem med maten. Hetsäter och spyr.

Hamnar allt djupare ner i min ätstörning. Snart är det en fara för mitt liv. Men förhoppningsvis får dom upp ögonen snart.

 

Hur väl anser du att personal har empati, tid, intresse och utbildning?

På låsta avdelningar (PIVA) så har dom ingen empati överhuvudtaget. Men på öppna avdelningar är dom mycket bättre.

Dom tar sig tid till sina patienter och lyssnar väl. Har aldrig kommit i kontakt med någon som jag inte tycker har utbildning nog.

 

Vad vill du att psykiatrin ska göra?

Jag vill att dom ska hjälpa mig med min ätstörning som jag inte orkar dölja längre.

Efter två år har jag fått nog.

 

Vad tror du psykiatrin kommer att göra?

Ingenting

Lilla gumman

$
0
0
Hej! Det här inlägget är en repris på ett gammalt inlägg.
Dels för att blogg.se har fuckat upp det och för att det ska vara sökbart på google igen :)
Det kommer fler som dessa kontenuerligt.


Nina Hemmingsson




"Hur en person med borderline är? De är barnsliga och vill ha uppmärksamhet."
Årsta-Vantörs Socialpsykiatriska enhet

X - Men jag kommer tillbaka jag lovar
Psyk - DU TAR INTE DET HÄR PÅ ALLVAAAAAAAR *SRIIIIK* * SNYFT* *SPRINGER in
på kontoret
Årsta-Vantörs Socialpsykiatriska enhet

X - Men det känns som jag ska svimma, jag fick ju skjuts hit av er för att jag inte kunde ta mig till Huddinge, det tar mig en timme hem och läkaren lovade mig att ni skulle skjutsa hem mig.
Psyk - Ha! Du är ju ung! Du kan fan ta dig hem *Slå igen dörren*
Huddinge sjh psyk

Efter ett tungt besked:
X - *gråter*
Psyk - SKÄRP DIG! *sliter upp ur stolen och drar in i rummet*
Huddinge sjh psyk

"Vill du komma härifrån, så skärp dig, och låtsas som du mår bra"
Huddinge sjh psyk

"Vi ska ha lunch nu, du kan inte sitta här på mottagningen och gråta. Du får sätta dig i trappen.
Ut med dej nu, vi ska ju äta LUNCH!"
Skärholmen psyk

Psyk hembesök - Men du har ju fin lägenhet. Varför du må dåligt? Du borde vara glad.
Vi har faktiskt andra patienter att ta hand om, som är sjuka.
*går ut å röker och kommer tillbaka* - JA Du bor fint, du ska må bra. Hejdå
Globen psyk

X - Jag mår lite dåligt
Psyk - Ät lite mat så ska vi försöka ordna hembesök, vi ringer snart.
X - okej *går å äter* 
10 minuter senare...
Snuten slår in porten och rusar in genom dörren medans X sitter och äter
Polisen i radion - Hon lever och är vaken.
Globen psyk

"Men det är själviskt att ta livet av sig, du är en självisk människa!"
Årsta-Vantörs Socialpsykiatriska enhet

"Så du vill ta livet av dig? Jaha men det vill du jämt"
Årsta-Vantörs Socialpsykiatriska enhet

"Jaha Du vill ta livet av dig? jaha, ja gör det då!"
Jourhavande kurator

"- Du mår alltid dåligt, så berätta nått nytt istället"
Årsta-Vantörs Socialpsykiatriska enhet

"- Fattar du svenska eller?!?! *slänger på luren*"
Årsta-Vantörs Socialpsykiatriska enhet

"- Vi kan inte vara dina sällskapsdamer heller?!"
Årsta-Vantörs Socialpsykiatriska enhet

"- *skratt* Nä jag ringde inte tillbaka, för du ringer ju ändå hela tiden. Hahaha"
Årsta-Vantörs Socialpsykiatriska enhet

"  Psyk - VI KAN INTE GÖRA NÅTT ÅT DINA PROBLEM
  X - men jag vill ju bara ...
  Psyk - VI KAN INTE GE DIG DIN TERAPEUT TILLBAKA *lägger på luren*
 X -  prata med någon"
Årsta-Vantörs Socialpsykiatriska enhet

"- NÄ det är inte MITT jobb att ge DIG nummer till en annan psykakut
  Kolla i en telefonkatalog eller nått!"
Årsta-Vantörs Socialpsykiatriska enhet

" Psyk - Nej H är upptagen, han har redan pratat med dig.
 X - men kan jag få prata med någon annan då?
 Psyk - *lägger på luren*
Årsta-Vantörs Socialpsykiatriska enhet

"- SITT INTE OCH LJUG om vad folk här har sagt till dig!"
Årsta-Vantörs Socialpsykiatriska enhet

"- DU sitter bara och försöker hitta fel på ANDRA."
Årsta-Vantörs Socialpsykiatriska enhet

"- Vet du vad du är? Barnslig!"
Årsta-Vantörs Socialpsykiatriska enhet

X - Jag vill dö
Psyk - Gå och vila en stund.
151 DS

Läkare till läkarstudent innan möte med patient ens skett
- DEN HÄR kan du ta, för henne ska vi lägga in i alla fall.

Patient berättar för sin terapeut att hon känt sig nonchalerad av henne.
Psyk - Men jag gör det för att jag vet att du klarar av det själv
Västerviks psyk

X - Jag behöver bara vara inlagd en natt för imorgon kommer min kurator tillbaka
och hon kan antagligen hjälpa mig
Psyk -  Det går inte för det skulle innebära för mycket pappersarbete för oss.
X går argt ut från rummet medans en personal säger : Är du tjurig nu? Det är ju helt sjukt att du vill bli inlagd"
Västerviks psyk

Psyk - Du ska ta vara på de kontaktpersoner du har här, annars kan du lika gärna åka hem
 för du har både säng och medicin hemma
Västerviks psyk

Kontaktperson kommer in efter 3 dagar:
-Förlåt om jag inte har haft tid med dig men det är så mycket med Lisa och såna som inte får gå ut själva
Västerviks psyk

X - Jag orkar inte mer!
Psyk - inte jag heller haha
X - va?
Psyk - jag orkar inte heller, jag orkar inte prata med dig
X - varför det?
Psyk -  för du bara ringer och gnäller
Årsta-Vantörs Socialpsykiatriska enhet

"X *ligger i bälte och gråter*
Psyk - Bete dig inte som en treåring!"
St Görans psykakut

"Men usch vad du har skurit dig! Vi kan inte ha patienter som beter sig såhär."
Uppsalas psykakut  POA

"Du kan ta dina saker och gå! Skära dig kan du göra hemma. Vi kan inte ha patienter som skär sig på avdelningen. Du kan åka hem. För dig spelar det ingen roll om du är på avdelning eller hemma, du skär dig ändå!"
Avd 123 Uppsala

"Du kan väl åtminstone torka upp blodet."
Uppsalas psykakut  POA

Psyk - Du ska väl ta tunnelbanan nu?
X - Eh.. nej.. jag har inte SL kort på mig? *står i pyjamasbyxorna*
Psyk - Okej då får du väl gå, det är fint väder!
X - Ska jag gå (från Hagsätra) till Årsta???
Psyk - Jaaa det blir väl en långpromenad! HEJDÅÅÅÅ.
Årsta-Vantörs Socialpsykiatriska enhet



Svar på inlägget
Levande charader:
Nr 1 är Filipe Costa - verksamhetschef för Psykiatri Södra Stockholm och är därmed högste ansvarig för de medicinska och administrativa funktionerna.  De andra är patienter.

PSYKIATRI-ENCYKLOPEDIN

$
0
0
Hej! Det här inlägget är en repris på ett gammalt inlägg.
Dels för att blogg.se har fuckat upp det och för att det ska vara sökbart på google igen :)
Det kommer fler som dessa kontenuerligt.


Suicidebunnies

Den här iden fick jag ifrån boken "... och bli ett vackert lik"
av Maria Hede som skriver så här i boken:


"Man vill bara dö genast, att skiten ska ha ett slut och att slutet ska komma NU. Och förnedringen att vara ynlig och patetisk inför människor med vitrockad makt. Aldrig mer! Och över hela ens kropp vilar den tunga SKAMMEN; Varför kan jag inte få vara som alla andra?"




Här kan ni förklara olika känslor man kan ha som patient inom psykiatrin. Säger man Ångest så fattar dom ingenting,och tror vi snackar om den där bakfyllan de själva hade igår. Eftersom personalen ofta inte är utbildade så tänkte jag att då får vi sköta skiten då! Skicka in era subjektiva känsloförklaringar, titta nedan så förstår ni hur jag menar.  Ju fler och ju olika desto bättre! TACK!
psykiatrin@hotmail.com
PSYKIATRI-ENCYKLOPEDIN



ÅNGEST
- Som att falla ner i ett stort svart hål utan slut
- Som att falla ned med ryggen ned och inte kunna se när marken och kraschen kommer. Känna vinden av farten man faller i.
- Som att färdas 200 km/h frammåt och man kan inte stoppa det. Tunnelseende och allt på sidorna bara försvinner.
- Pistol mot huvudet och andra självmordsbilder.
- Krypångest - när det bara kryper i hela kroppen och man inte vet vart man ska ta vägen.
- Det känns som om rummet krymper och töms på syre.
- Att jag har glömt bort hur man gör när man andas. Eller som om något har fastnat i halsen osv. Ofta slutar det med att jag hyperventilerar tills jag svimmar.
- Som att ha ett litet djur inom sig som sprutar ut ett frätande gift, det äter upp en innifrån men syns inte på utsidan. Det gnager och gnager och hur mycket man än försöker förklara hur det känns så finns det ändå inga ord för det.
- Jag känner ett tryck över bröstet, känns som någon trampar på bröstet, Blir yr och ser suddigt, inte kul alls.
- Som ett tryck mot bröstet. Som att en stor sten ligger över bröstet.
- Att något maler i huvudet och man kan inte tänka på annat än de som oroar en.
- Att alla problem bara lastar sig på en och tar all plats så man blir instängd bland alla problem och drunknar i allt.
- Som att ha en mördare bakom ryggen med kniven i högsta hugg emot en, men det går inte att ens röra sig till försvar.
- Som att själen försöker hitta ut genom kroppen, via bröstkorgen, trycker sig emot.


SJÄLVMORDSTANKAR
- Bilder framför ögonen på olika sätt att ta livet av sig på, ständigt som blir värre.
- Bilder på uppskurna handleder, eller bilden på en själv död. (och det enda man kan göra för att få bort det är att ta livet av sig)
- Tankar om att alla klarar sig bättre utan mig.
- Att bara vilja ta slut på allt för att få slippa ta andetag som bara gör ont.
- Att man inte hittar någon lösning på alla problem och tänker att enda utvägen är att ta livet av sig.
- Att "inse" att det är bäst att dö.
- När livet med ångesten är för påtagligt, att livet är mer död än levande.

OVERKLIGHETSKÄNSLA
- Avdomning av alla kroppsdelar förutom ögonen och hjärtat.
- Känsla av att man egentligen inte lever.
- Känsla av att försvinna in i omgivningen, att man är en del av sängen etc.
- Vilja få se sitt blod/känna smärtan för att se om man verkligen existerar.
- Som att man är osynlig och allt bara rusar förbi en och man står utanför och tittar på.
- Som att man inte vet om man andas och lever eller om man är död och ser allt ovanför.
- Att man går ut från kroppen och tittar ned på sig själv.
- Som att se en dokumentär om sitt eget liv.

ENSAMHET
- Alla verkar ha någon förutom jag
- Enorm saknad av personer som är inte är värd att leva för.
- Att veta att alla gör något roligt medan man själv sitter hemma för att alla glömt en.
- Att inse att man kan ligga död i flera dagar utan att någon märker att man är borta.
- Känner mig ofta väldigt tom, känns ofta som jag inte betyder något för någon.
- Att känna sig ensam i andras sällskap.
- Svart, djupt och tomt. Ingen når mig och jag kan inte sträcka mig över avgrunden, och det verkliga, fysiska avståndet är oväsentligt.

SJÄLVSKADETANKAR
- Sticker i armar, liksom kliar och skriker, skär här!
- Vilja få se sitt blod/känna smärtan för att se om man verkligen existerar.
- Att man vill skära sig för att få ångesten att rinna ur en. Som en ventil för ångesten. De kliar i hela kroppen och man vill riva upp huden för att de ska sluta.

TOMHET
- Känslan av att inte betyda något för någon.
- Utanförkänsla men känsla av att inte vilja ha kontakt med någon.
- Kroppen bara ett skal man kan se men inte känna med.
- Som en bubbla där alla ljud, ord och synintryck dämpas och går i slowmotion.
- Att inte känna när någon fysiskt tar i en.

AGGRESSION
- Känslan av att det enda som kan få slut på ångesten är att ha sönder något.
- Tankar i slowmotion av våld mot saker och den nedtrappade ångesten.
- Stå ute någonstans och skrika tills rösten tar slut och vilja skada alla man ser.
- Att man känner att man skulle kunna strya någon med sina bara händer, att man vill slå så hårt så en annan blir totalt sönderslagen. Att man kokar av ilska.
- Att vilja ha kontroll över något/någon eftersom man inte har kontroll över sina känslor.

VÄRDELÖSHET
- När man inte ens är värd att dö.
- Man känner sig totalt värdelös.
- Att allt man gör bara blir fel och andra tycker att man är fruktansvärt jobbig.
- Känsla av att ingen förstår en eller tar en på allvar.

Psykiatrisk undersköterska

$
0
0
Hej! Det här inlägget är en repris på ett gammalt inlägg.
Dels för att blogg.se har fuckat upp det och för att det ska vara sökbart på google igen :)
Det kommer fler som dessa kontenuerligt.



Röstningen är avgjord! Vad ska mentalskötare heta i framtiden?
Detta är alla röster som fick någon röst. Och ni ser ju själva resultatet. Eftersom det mer seriösa namnförslaget :) på top 3 är Psykiatrisk undersköterska (med tillhörande utbildning) så utnämner jag detta som Vinnare!
Grattis nuvarande mentalskötare!



HJÄLP MIG MED BLOGGEN.
GE MIG ALLT DU HAR! KRAM PSYKOS
!
Psykiatrins Robin Hood - tar från psykiatrin och ger tillbaka
med samma medicin!
















.

Dämp the ångest

$
0
0
Hej! Det här inlägget är en repris på ett gammalt inlägg.
Dels för att blogg.se har fuckat upp det och för att det ska vara sökbart på google igen :)
Det kommer fler som dessa kontenuerligt.
 
 

Som psykpatient är man ofta i kris, om inte hela tiden. Jag skulle behöva tips från er vad man gör vid ångest eller andra jobbiga symtom från sin psykiska instabilitet. Har du något bra recept på mat/ dryck? Vad funkar?
Det kan vara allt från promenader till att duscha kallt till att räkna baklänges - you name it!

Att vi har kontakt med psykiatrin vid ångest - är  som vi alla märkt -  inte så populärt hos psyk.
Här har du lite tips från våra läsare på vad du kan göra..

* Skriv en lista på det som gör dig bra, spara och ta fram vid ångest.
* Rita och måla dina känslor Se här
* Sov - sova är ångestdämpande säger dom på psyk.
* Skriv - brev till någon som gör dig arg/ledsen, dikter, noveller, eller bara om ditt liv.
* Kör ett filmrace - förflyt till en annan värld - som de här!
* Läs böcker - Kolla här!
* Gör en massa jävla mat och frys in till ångestdagar så du slipper laga mat.
* Krama din nalle (vid icke innehav kan kudde kramas)
* Skaffa en snuttefilt av den du saknar
* Ta en varm eller kall dusch, eller ta ett bad
* Sitt på internet och läs bloggar om andra som förstår dig, Här.
* Skriv en egen blogg!
* Spela musik som gör dig antingen glad eller mindre ensam, titta här.
* Träna, jogga etc.. lägg fokusen och energin på något annat.
* Shoppa - obs låt det inte bli ett beroende..
* Spa - Gör ett eget Spa bara åt dig själv
* Gå på en jävla promenad - enligt psyk funkar det Alltid och För alla.
* Spela spel - Töm hjärnan och spela bort den :)
* Storstäda, riv ur bokhylllan och sortera om allt!
* Läs en jävligt rolig blogg.
* Döp om dina mediciner till roliga namn. Se här.
* Rita/måla
* Skriva novell
* Pyssla ex. göra en voodoodocka eller smycken
* Beskriva det första jag ser så noga som möjligt
* Yoga - finns bra prgram på youtube

Anmäl!

$
0
0
Hej! Det här inlägget är en repris på ett gammalt inlägg.
Dels för att blogg.se har fuckat upp det och för att det ska vara sökbart på google igen :)
Det kommer fler som dessa kontenuerligt.

Den 1 januari 2011 införs en ny patientsäkerhetslag. Syftet är att göra vården säkrare och att det ska bli enklare för patienter att anmäla felbehandling.

 Detta innebär bland annat att Socialstyrelsen tar överHälso- och sjukvårdens ansvarsnämnds (HSAN) nuvarande hantering av patienters klagomål.

 




Psykiatrin.blogg.se uppmanar ALLA som känner sig kränkta och illa behandlade
 av den oprofessionella psykiatrin att säga ifrån!

Att ge kritik och vägra ta skit är mer ångestdämpande och tillfredställande än att vara tyst
 och tro att man är värd skiten och skammen att vara hjälpsökande.
Det hjälper andra människor som också har anmält personerna/psykiatrin!

Du som är patient inom psykiatirn är i en sårbar situation.
Som hjälpsökande står man under psykiatrins personal som har en maktposition. 
Som patient vänder man ut och in på sig själv och blottar sitt inre för en ofta helt okänd person.

Att ha en psykisk sjukdom, att vara psykiskt instabil - kort sagt att behöva psykiatrisk vård =
ÄR INTE SKAMLIGT, FEL eller SVAGT.
Detta gäller Alla diagnoser.

DU ÄR VÄRD
* Ett gott bemötande
* En grund av respekt och hänsyn
* Sanningen
* Professionell personal
* Sekretess
* Integritet
* Delaktighet
* En psykiatrisk behandling

Se Psykiatrins Oprofessionallitetsligans medaljer HÄR under citaten.

Lag (1998:531) om yrkesverksamhet på hälso- och sjukvårdens område

"Disciplinpåföljd

3 § Om den som tillhör hälso- och sjukvårdspersonalen
uppsåtligen eller av oaktsamhet inte fullgör en sådan
skyldighet enligt 2 kap. 1, 2, 2 a, 4, 6, 8 eller 9 § eller
någon annan föreskrift som är av direkt betydelse för
säkerheten i vården, får disciplinpåföljd åläggas. Om felet är
ringa eller om det framstår som ursäktligt får disciplinpåföljd
underlåtas.

Disciplinpåföljd är erinran eller varning.

Anmälan av verksamhet m.m
4. vem som svarar för anmälningsskyldighet enligt 4 och 4 a §§,"


7 Kapitlet

"Handläggning i ansvarsnämnden

7 § Frågor om disciplinpåföljd skall tas upp på anmälan av
Socialstyrelsen eller av den patient som saken gäller eller, om
patienten inte själv kan anmäla saken, en närstående till
patienten.

Frågor som avses i 5 kap. 6-13 §§ tas upp på anmälan av
Socialstyrelsen eller på ansökan av den som saken gäller.

Bestämmelser om rätt för Riksdagens ombudsmän och för
Justitiekanslern att göra anmälan i sådana ärenden som avses i
första eller andra stycket finns i 6 § tredje stycket lagen
(1986:765) med instruktion för Riksdagens ombudsmän och i 6 §
första stycket lagen (1975:1339) om Justitiekanslerns tillsyn.

8 § Anmälan eller ansökan till ansvarsnämnden skall göras
skriftligen och vara egenhändigt undertecknad samt innehålla
uppgifter om

1. den enskilde anmälarens eller sökandens namn, födelsetid och
postadress,

2. namn och adress för ställföreträdare eller ombud om talan
förs av sådan,

3. vem anmälan eller ansökan avser och, om de kan lämnas utan
särskild utredning, uppgifter om dennes yrke, adress och
arbetsplats,

4. vilken anmärkning som riktas mot en anmäld, och

5. de omständigheter som åberopas till stöd för anmälan eller
ansökan.

18 § En anmälan som gäller arbetstagare får helt eller delvis
överlämnas av ansvarsnämnden till arbetsgivaren för den åtgärd
som kan ankomma på arbetsgivaren, om det är uppenbart att
ärendets behandling i nämnden inte är påkallad från allmän
synpunkt eller för att tillvarata patientens rätt.

19 § Om en anmälan till ansvarsnämnden innehåller klagomål över
brister i kontakten mellan en patient och hälso- och
sjukvårdspersonalen hos ett landsting eller en kommun eller
över något annat liknande förhållande och om det finns grundad
anledning att anta att anmälan inte kan föranleda
disciplinpåföljd enligt denna lag, får nämnden överlämna
anmälan i den delen till landstinget eller kommunen för åtgärd."





ANMÄL VAR?

Du kan anmäla hos chefen eller personalansvarig på den mottagningen/slutenvård du besöker.
 Men också driva det vidare genom:

Hälso- och sjukvårdens ansvarsnämnd!

http://www.hsan.se/

Anmälningsblankett

Hälso- och sjukvården skall bedrivas så att den uppfyller kraven på en god vård.
Kraven har kommit till uttryck i olika lagbestämmelser och innebär främst att patienten

  • får vård av god kvalitet
  • ges ett gott omhändertagande
  • visas omtanke och respekt
  • ges information och lämnar samtycke till vården
  • i förtroende kan lämna uppgifter om sina personliga förhållanden

Om du anser att du blivit felbehandlad eller att hälso- och sjukvården inte levt upp till dessa krav,
finns det olika möjligheter att få dina klagomål prövade".

Den 1 januari 2011 införs en ny patientsäkerhetslag. Syftet är att göra vården säkrare och att det ska bli enklare för patienter att anmäla felbehandling.

 Detta innebär bland annat att Socialstyrelsen tar överHälso- och sjukvårdens ansvarsnämnds (HSAN) nuvarande hantering av patienters klagomål.

 

Få hjälp med att anmäla med hjälp av:

Patientnämden

Patientnämndens uppgifter är att:

  • hjälpa patienter och anhöriga när de inte lyckas lösa problem som uppstått i kontakten med hälso- och sjukvården.
  • förmedla kontakt med rätt myndighet eller instans.
  • genom redovisning av inkomna klagomål, framförda idéer och förslag påverka vården att bli bättre för alla.
  • erbjuda och utse stödpersoner till patienter som tvångsvårdas inom psykiatrin.

 
Personligt Ombud

 


Personligt ombud är en stödinsats för psykiskt funktionshindrade som syftar till att den psykiskt funktionshindrade ska få möjlighet att leva ett mer självständigt liv, med möjlighet att ta del av samhällets utbud av vård, stöd och  service på jämlika villkor.

Personligt ombud är en frivillig och kostnadsfri verksamhet

 


Övriga:

SOCIALSTYRELSEN

Socialstyrelsen har tillsynsansvaret både för socialtjänst och hälso- och sjukvård.
Tillsynen över hälso- och sjukvården och dess personal syftar främst till att förebygga skador och eliminera risker. Vill man anmäla brister i vården går det bra att skriva ett vanligt brev.

Den 1 januari 2011 införs en ny patientsäkerhetslag. Syftet är att göra vården säkrare och att det ska bli enklare för patienter att anmäla felbehandling.

 Detta innebär bland annat att Socialstyrelsen tar överHälso- och sjukvårdens ansvarsnämnds (HSAN) nuvarande hantering av patienters klagomål.


KILEN

Konsumentinstitutet Läkemedel och Hälsa är ett kompetenscenter som utvecklar konsumentkunskap i läkemedels- och hälsofrågor. Man arbetar bland annat för att de som råkat illa ut och drabbats av biverkningar och behandlingsskador ska hållas skadeslösa. På Kilens hemsida kan man läsa om erfarenheter och kunskaper om läkemedelsberoende och problemläkemedel. Man kan också läsa om konsumentdatabasen ELIN och själv rapportera om biverkningar och effekter av läkemedel.


ALTERNATIVFÖRMEDLING

Gratis telefonförmedling och rådgivning över hela landet. Här kan man få hjälp med att hitta alternativläkare som hjälper till med nedtrappning av psykofarmaka.


RSMH

Riksförbundet för Social och Mental Hälsa. RSMH arbetar för att människor med psykisk ohälsa ska ges goda förutsättningar att komma tillbaka till ett gott liv.


RFHL

Riksförbundet för hjälp åt Narkotika- och Läkemedelsberoende. RFHL är en solidaritetsrörelse för och med människor som har problem med droger och läkemedel. Medlemmar består till stor del av före detta narkomaner och av människor som har eller haft ett läkemedelsberoende.


Artiklar
Allt fler självmord inom psykvården

Få anmälningar om övervåld i psykiatrin

Husläkare i Uppsala anmäler kommunen och psykiatrin till Socialstyrelsen

Landstinget anmäler 60-årings självmord - vf.se

Dagens Medicin: Polisen anmäler sjukhus


TILL PERSONAL INOM PSYKIATRIN
GLÖM INTE ATT DU ENLIGT LAG MÅSTE ANMÄLA:
Lex Maria
Lex Sarah

Svikna änglar

$
0
0

 

 

Those who are dead, are not dead, they're just living in my head
And since I fell for that spell, I am living there as well.
/"42" - Coldplay

Hej! Det här inlägget är en repris på ett gammalt inlägg.
Dels för att blogg.se har fuckat upp det och för att det ska vara sökbart på google igen :)
Det kommer fler som dessa kontenuerligt.





Nämn personer som fallit offer för psykiatrins icke existerande vård.
Känner du någon / vet någon som begått självmord som
du vill uppmärksamma och hedra?
psykiatrin@hotmail.com

Om självmord och för efterlevande








Vila i frid
Vi kommer ta den strid
för er och vår egen skull
som psykiatrin ger.
Vi hoppas vi kan få den,
att bli lite mer.

*

Ida & Kim
Ida växte upp med sin mamma som var heroinist. Hennes pappa var alkoholist och våldtog
henne från tidig ålder. Ida mådde dåligt pga detta och allt runt omkring och berättade för sin
mamma om Pappan och att hon mådde dåligt. Mamman svarade med att ge henne
en liten sil så skulle allt bli bra. Vid tio års ålder var hon redan beroende av heroinet,
och även om Soc ständigt var på besök hemma hos dom,blev föräldrarna aldrig ifråntagna
vårdnaden av Ida. Ida tog livet av sig vid 16 års ålder, genom att ta en överdos heroin
för att hon mådde så dåligt.

Kim var hennes pojkvän som älskade henne över allt annat, och han hatade speciellt pappan
för att han förstört livet för Ida. När Ida tog livet av sig försvann allt för honom som också var
psykiskt instabil. Kim tog livet av sig exakt 24 h efter Idas självmord.

Johanna Sällström
Den 13 februari 2007 hittades Johanna, 32 år,
död i sitt hem i Malmö efter att ha tagit sitt liv.

Hon bar på ett trauma från tsunamin och var pressad av teater och filmbolag.


Micke "Svullo" Dubois
Den 7 november 2005 skrevs Micke in på en psykiatrisk klinik på
Huddinge sjukhus för depression efter seperationen med sin sambo,
men skrevs ut redan efter fyra dagar.
Micke hittades död 2 december 2005 efter att ha begått självmord.
Han blev 46 år och lämnade efter sig en stor familj med fyra barn.

"SEG"

"Tussen"

Simone


Ted Gärdestad

Det sista decenniet av Teds liv präglades av psykisk ohälsa.

Brodern har senare berättat att Ted hörde röster

och troligen led av schizofreni.

Han begick självmord 41 år gammal, den 22 juni 1997.


L-M



Susse "kristallflickan" Albertsson


Susse hade varit i kontakt med psykiatrin sedan början av tonåren. Hon led av PTSD och

anorexia efter sexuella övergrepp. Efter en lång inläggning på S:t Görans psykiatriska klinik

började hon känna sig bättre. Hennes mamma skulle ta hand om Susses

storasysters barn över en helg. Susse kände sig inte bra och ville vara på sjukhuset

för säkerhets skull. Hon vårdades enligt LPT.

På lördagskvällen 2004 tog hon livet av sig på avdelningen.

Linda



Amanda

Amanda tog sitt liv hemma på en permission efter att hon blev förflyttad till

vuxenpsyk från BUP. Amanda var hon tvungen flyttas till vuxenpsyk när hon blev 18,

vilket blev bara ännu värre för henne. Där fick hon varken samtal eller någon som

helst terapi utan skickades på en permission i början av sommaren.

Under den natten begick Amanda självmord och

hittades död på golvet i sitt rum morgonen därpå.



"Den onödigaste döden - och konsten att älska" av Stefan L Holm. (Amandas pappa)



Dahn

Dahn tog livet av sig vid 18 års ålder, den 31 Maj 2005 kl. 22.00.

Han hade hela livet framför sig, var ett riktigt geni på datorer.

Ingen i hans omgivning hann reagera på hur han egentligen mådde.



Måns
Tog livet av sig i sitt hem, 13 år gammal ,
efter flera års hård mobbing.

Thomas
Thomas, runt 20 år tog sitt liv i samband
med permission sommaren 2005 från en avdelning på St:Lars, Lund.

Joakim Favre Sandin
Tog sitt liv 18 år gammal.

Lena
Tog livet av sig den 11 augusti år 2004
endast 18 år gammal.
Hon lever kvar i våra minnen

Linnéa
Tog livet av sig under en obevakad permission
från BUP som hon var inlagd på den 30 maj 2008.Endast 14 år gammal.

Ehline Karlsson
31 år gammal tog livet av sig pga felbehandling inom psykiatrin 8 september 2008.

Christian Sellergren.
21 år gammal tog sitt liv.

Hanna
9 November 1990 - 6 September 2008
Tog livet av sig på behandlingshemmet.

Aino
tog sitt liv, endast 20 år gammal.

Isabell Eriksson.
Tog sitt liv i sitt rum den 15:de september 2008, endast 16 år ung.

*
Mikael Ljungberg.
Mikael tog livet av sig 17 november 2004, inne på en avdelning på
Mölndals sjukhus i Göteborg där han vistades pga depression.

*

Anna
För medicinering blev Anna inlagd på vuxenpsykiatrin,
men blev dock bara sämre. Hon tog självmord April 2010.
Anna blev 20 år ung.

*

"Frogge"
dog på sin 17-års dag, 2007.

*

Marcus Jannes
dog 21 år ung ,Oktober, 2010.

 

Jaana

Mamman Jaana skulle blivit tvångsinlagd på behandlingshem,

men dog istället i självmord.

 

Johan

37 år gammal tog livet av sig

Lämnade efter sig en 14 årig pojke.

 


Plötsligt händer det!

$
0
0

Plötsligt händer det!
Plötsligt från man regelrätt respektfull psykvård!
Vem har gett dig denna fina vård?
Sätt upp honom/henne under Änglar!
 
Hej! Det här inlägget är en repris på ett gammalt inlägg.
Dels för att blogg.se har fuckat upp det och för att det ska vara sökbart på google igen :)
Det kommer fler som dessa kontenuerligt.


Psykkärring sur - KLOCKAN ÄR SENT, GÅ Å LÄGG DIG OM DU MÅR DÅLIGT.
X - Ja men jag kan ju inte sova för att jag har ångest.
Psykkärring sur - MEN GÅ Å LÄGG DIG! GONATT! *lägga på*

X - ringer igen
Psykkärring sur - NÄÄ X NU får du faktiskt ta och sluta..
X - NEJ, DU ska sluta! Jag vill prata med någon som lyssnar och jag har rätt till det,
och jag vill prata med någon NU.
Psykkärring sur - Ja då får du prata med Y
.

Y Psyktrevlig- Heej...Är det du X, hej på dej.
X - Jaa hej. Jag vill prata med någon snäll!
Y Psyktrevlig - Ja, jag är snäll! Fast jag kan nog vara en sur gnällig kärring jag också ibland.
X - haha som vissa andra eller...?
Y Psyktrevlig - Precis!
X - hahahahahaha

x *Berättar om hur hon efter flera nätter lyckats somna med hjälp av att tänka sig till lugn.
Psyk * berättar om en qi-qong kurs hon gick där hon fick lära sig att visualisera
sig ett inre leendeoch hur det har hjälpt henne. Samtalet avrundas.*
Psyk - Ja.. ett inre leende och haldol så ses vi på tisdag.
X - precis. (skrattar)
Årsta-Vantörs Socialpsykiatriska enhet

Psyk kommer med sömntabletter i porten..
- Här kommer din privata knarklangare! *springer tillbaka* 
Årsta-Vantörs Socialpsykiatriska enhet


X - Jag har tagit 6 nitracepam.
Psyk  - Det där hörde inte jag.

Årsta-Vantörs Socialpsykiatriska enhet

Psyk Y pratar med jouren angående X som är akut psykotisk och precis fått ett vårdintyg angående vilken medicin X ska få. Psyk Y vet att X hatar zyprexa men jouren är envis.
Psyk Y - Visst fick du en injektion zyprexa och mådde väldigt dåligt (både Y och X vet att X inte fått det).
X * Nickar*

Årsta-Vantörs Socialpsykiatriska enhet
 

Äckliga jävla kräk

$
0
0
Ska vi gå tillbaka i tiden och börja akta oss för fula gubbar igen?
Vad är det med dessa äckliga jävla gubbar som kan sitta på höga poster,
utföra omänskliga brott och få sitta kvar så länge innan någon säger stopp?
Hur många sånna här Kräk finns fortfarande kvar?!
 
 
 
KRÄK 1 = Polischefen Göran Lindberg
 

 
 
KRÄK 2 = "Psykiatrikern" Ola Gefvert
 
 
 
 
Ingen har väl missat Fallet Nora?
Det kan vara jobbigt att lyssna och läsa om eftersom det kan trigga igång ens 
egna personaliga upplevelser med psykiatrin
och man kan oftast namnge själv flera personer som skulle behöva avgå.
 
Men med detta inlägg vill jag återigen uppmana att ANMÄLA
psykiatrin, det börjar bli lättare och Socialstyrelsen är rätt på i dagsläget.
Jag uppmanar också er att anmäla Polisen, oftast är du inte den första att anmäla!
 
 
Här är Svergies Radios sida om Fallet Nora: LÄS HÄR

Sammanfattning: FALLET NORA

 I P1-dokumentären ”Den fastspända -flickan” berättas det om ”Nora” som våldtogs som 17-åring av förre polischefen Göran Lindberg.

 Efteråt ville hon ha hjälp att bearbeta sina upplevelser, men blev ifrågasatt av psykiater Ola Gefvert.

 Gefvert vägrade att låta henne träffa en kvinnlig psykolog. Först om hon skötte sig under ett halvår skulle han ”köpa” en kvinna åt henne.

 Socialstyrelsen gör nu en större granskning av Ola Gefverts vårdbolag. Han träffar för närvarande inga patienter i den egna verksamheten.

Kris & Stöd - lista

$
0
0


Jourhavande kurator lades ner 1 feb 2010

KRISNUMMER!
 
Hej! Det här inlägget är en repris på ett gammalt inlägg.
Dels för att blogg.se har fuckat upp det och för att det ska vara sökbart på google igen :)
Det kommer fler som dessa kontenuerligt.

Nationella Hjälplinjen.Tel: 020-22 00 60. 
13.00-22.00  Alla dagar.

Jourhavande medmänniska, Tel: 08-702 16 80.
går att nå 21.00-06.00 varje natt.

Jourhavande präst, tel: 112.
är tillgänglig 23.00-06.00 varje natt.

Socialtjänsten via 112

Röda korsets telefonjour, Tel: 0771-900 800. 
Måndag-lördag 14.00-22.00 och söndag 14.00-18.00.

Jourhavande kompis, Tel: 020-22 24 44.
är en telefonjour för barn och ungdomar upp till 25 år.
Måndag-fredag 18.00-22.00 och lördag-söndag 14.00-18.00.

Barnens Hjälptelefon (BRIS). Tel: 0200-230 230.
Måndag-torsdag 15.00-19.00, fredag 14.00-18.00 och lördag-söndag 14.00-17.00.



KRISKONTAKTER:

Chatta med Jourhavande kompis
Måndag-fredag: 18-22
Lördag: 14-18
Söndag: 14-18

Se Facebookgruppen Mission 2010 Stödkontakter:
HÄR

Vår MSN-lista För stödsamtal finns HÄR

Ingen jävla barnvakt

$
0
0



Där Huddinge sjukhus finns, ja där finns citaten!
Har du några citat på lager, tveka inte.. skriv till psykiatrin@hotmail.com
 
Hej! Det här inlägget är en repris på ett gammalt inlägg.
Dels för att blogg.se har fuckat upp det och för att det ska vara sökbart på google igen :)
Det kommer fler som dessa kontenuerligt.
 
Pat med panikångest, borderline o depression.
Psyk - Le lite du ser så ledsen ut!
X - Jag är ledsen
Psyk - Äh ryck upp dig!
X - Du borde fan inte jobba på en psykavdelning
Psyk - Nähä?
X - Nä, komapatienter eller något sånt hade passat dig bättre.
Allmänpsyk Örebro

X - Hej. jag skulle vilja ha en tid hos er i förebyggande syfte, mår så jävla kass under höst och vinter...
 Psyk - Mår du dåligt nu eller?
X - Asså, inte direkt, men jag kommer göra det snart, tänkte vara ute i tid den här gången så man kanske slipper åka in till psyk-akuten sen. 
Psyk - Jaja, hit får du bara komma om du är självmordsbenägen eller psykotisk!
X - Men jag blir ju det under höst/vinter!!!
 Psyk - Ja då får du väl höra av dej då.
Vällingby psykiatriska mottagning

"Du får skylla dig själv. det är ditt eget fel att du är här"
Margareta, mentalskötare. Bup sachsska

"Jag föreslår att du går hem och dricker en kopp varm choklad"
Psykiatiker efter patient berättat om sina självmordstankar. Bup sachsska

"Om det är dö du vill så finns det ingenting vi kan göra"
Liljana & medhåll av Margareta. Bup sachsska

X har möte med läkare och mentalskötare på en slutenavdelning där X varit inlagd. X bersättar om sina självmordstankar och läkaren säger att de beslutat att X ska skrivas ut.
Läkare - Du får kontakta oss igen om du mår sämre.
X - OM mitt tillstånd försämras YTTERLIGARE så är enda sättet jag eventuellt kommer tillbaka hit i en ambulans!
Läkare - Du kan ju sätta dig i en taxi istället ifall du känner att du behöver tas in akut.
X - Och det har jag ju råd med...?
Läkare - Men om ditt liv är i fara så är väl inte det någon kostnad?
X - Men om ni ändå inte lägger in mig då, vad är det för vits? Ni lägger ju inte in mig nu fast jag behöver det NU!
Saken diskuteras vidare och till slut tystnar X reignerat och ler.

Läkare - Vad tänker du nu?
X - Det är ingenting ni vill höra.
Läkare - Varför tror du att vi inte vill höra på det?
X - För att ni redan har bestämt er för hur saker och ting är och ni vill inte lyssna på något annat.
Läkare - Jag tycker du ska tala om det även fast du känner så.
X - Jo jag tänkte att när jag går ut härifrån så ska jag ringa min flickvän för att se om jag kan komma hem till henne och då skulle jag kunna säga: 'Jag sa att jag ville ta livet av mig och de skrev ut mig'.
Läkare: Det är ju positivt att du vänder dig till henne.




Det är sent en kväll, och 3 patienter sitter och kolla på TV. Mentalskötaren som precis har gått på nattskiftet ställer sig framför TV:n och böjar plocka bort gamla tidsskrifter som har legat på bordet i flera veckor. Patient X & Z
X - Ursäkta, kan du göra det sen? Vi försöker kolla på TV:n.
Psyk - Då får du göra det själv! De här tidningarna har legat här i flera veckor och du bara sitter på ditt arsle och gör ingenting för att hjälpa till att hålla ordning här.
Z - Vi har plockat disk och sopat golv, något som inte ens är vårt jobb!
Psyk -  Ja, det är ju bra att ni hjälper till. Men ni kan ju faktiskt försöka anstränga er liiite mer.
Mentalskötaren tar med sig tidningarna och går.
Allmänpsykiatrisk avdelning, Östra Sjukhuset, Göteborg.

Patient X får dropp med Anafanil mot depression och ångest. Dosen har denna dag höjts, och X känner sig rejält snurrig. Hon går ut på rökbalkongen, och sätter sig vid dörren och tänder en cigg. Ut kommer mentalskötare..
Psyk - Här får du inte sitta och röka, du måste gå hela vägen ut på balkongen.
X - Men jag är så snurrig att jag inte kan gå längre, jag är rädd att jag skall trilla.
Psyk- Men här får du inte sitta, det drar in rök!
X - Men de har precis höjt dosen (X pekar mot droppet), jag kan inte gå längre ut.
Psyk - Då får du inte röka!
Mentalskötaren vänder sig om och smäller igen dörren så att patient X knappt hinner dra undan armen så att den inte hamnar i kläm.

Allmänpsykiatrisk avdelning, Östra Sjukhuset, Göteborg.

 

Patient X ligger i soffan sent en kväll och kollar på TV. Mentalskötaren ser detta och ställer sig framför TV:n.
Pysk - Här får du inte ligga.
X - Varför inte det?
Pysk - Sofforna är till för att man skall sitta i dem. Vill du vila får du gå in på ditt rum!
X - Men jag tittar ju på TV!
Pysk - Då får du göra det sittande!

Allmänpsykiatrisk avdelning, Östra Sjukhuset, Göteborg.

X - Men hallå? Jag har ju suttit här i över 5 timmar hur länge skall jag behöva vänta?
Pysk - Amen duger inte vården här så får du vända dig någon annanstans , sitt inte här och klaga!
Borås Pykatiska akutmottagning


"Om det inte vore för dina barn så hade du inget värde."
Behandlingsansvarig

X har precis skurit upp hela sin arm och sitter i behandlingsrummet för att bli omplåstrad då
en fast anställd mentalskötare kliver in.

Psyk - Vi kanske också ska gå och skära oss!
Allmänpsykiatrisk slutenvårdsavdelning, Huddinge sjh 
 
X har blivit inlagd och all Lergigan gjorde att X:s slemhinnor torkat ut. Läpparna var så torra att dom blödde. X fick fick inte gå ut utan personal.
Med tårar i halsen frågar X snällt om hon kan följa med till apoteket.
Psyk - Sådant får väl du köpa då du blivit utskriven!
Allmänpsykiatrisk slutenvårdsavdelning, Huddinge sjh 

X på besök på sin avdelning för att hämta medicin. Larmet piper från någon som larmat från sitt rum och behöver hjälp.
X - Det piper.
Psyk - Jaha?
X - Men någon vill ha hjälp?!
Psyk - Men jag är väl ingen jävla barnvakt!
Allmänpsykiatrisk slutenvårdsavdelning, Huddinge sjh 

Psykiatriutbildning

$
0
0

(Stenmark)
Man kanske behöver lite mer utbildning som mentalskötare?
 
Hej! Det här inlägget är en repris på ett gammalt inlägg.
Dels för att blogg.se har fuckat upp det och för att det ska vara sökbart på google igen :)
Det kommer fler som dessa kontenuerligt.


När jag fick höra att polisen skulle skicka vår sida till Polishögskolan kom jag på att jag ville skicka bloggsidan till högskolorna med psykiatriprogram. Då visade det sig att det fanns otroligt FÅ utbildningar vilket jag vet har diskuterats.

Jävligt dåligt tycker psykiatrin.blogg.se!
Vi som dessutom har pratat mycket om att vi vill ha utbildad personal i psykiatrin!
Se här
Jag har iallafall skickat informationen till skolorna, se nedan.

Observera att jag menar program på Högskole och universitets nivå - inte KY-utbildningar eller kurser.
Det är allt för få högskole/universitets utbildningarna inom psykiatri (som inte är inriktade till sjuksköterskor) är idag:
"Psykiatrisk omvårdnad" finns på Högskolan Väst, Malmö högskola, Högskolan i Gävle samt Umeå universitet.

Arikel: Ny utbildning för samordnad psykiatri.
Viewing all 754 articles
Browse latest View live